Provocerande konst och hemlängtan

Krönikor
PUBLICERAD:

Vad en kallar "hem" beror nog lite på humör och dagsform. Men nu har jag hemlängtan och med hem syftar jag då på Kramfors.

En efter en har kollegorna gått på semester. I fredags var det också dags för min man att sälla sig till den skaran. Själv har jag tio dagar kvar och så fort dessa är över bär det äntligen av norrut.

Tio dagar till promenader längs Kramforsån.

Till utflykter och drivvedsskatter på Sandö.

Till att gunga och spela fotboll med barnen på min gamla skolgård vid Kramforsskolan.

Till att lösa korsord hos farmor och höra om vilka som har flyttat och vilka som köpt hus.

Till att vakna av grannen Isakssons motorsåg när han är i färd med att smälla upp ytterligare (!) en friggebod på tomten.

Ja, nu längtar jag.

Så pass mycket att jag lovar att inte irritera mig på folk som säger "ajtomatisk". Inte heller ska jag låta det offentliga konstverket på vägbron över riksväg 90 reta gallfeber på mig. Det vill säga ljussättningen med orden: "Mina drömmar, Din längtan, Världen hem". Vad nu detta ens kan tänkas ha för innebörd eller koppling till Kramfors över huvud taget... men det är i alla fall hem.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.