Tänk om jag fick bestämma…

Insändare
PUBLICERAD:
"Jag skaffar mig kunskap på min fritid, det vill säga utan betalning, för att jag vill göra ett gott arbete."
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT
Självklart skulle det då vara fred på moder Jord!

Självklart skulle alla ha lika värde oavsett sitt ursprung, sin religion, sitt kön, sin kärlek, sitt yrke, sin förmåga, sitt utseende etcetera. Och självklart skulle alla också uppleva och känna att man har lika värde!

Självklart skulle tandvård ingå i högkostnadsskyddet, för tänderna tillhör kroppen. Tandläkarbesök får inte vara något som bara vissa har råd med, alla ska ha möjlighet att få god tandvård.

Ingen ska behöva lida av tandvärk, infektioner, att inte kunna äta den mat man vill, att inte kunna skratta när man vill, att skämmas för sitt leende.

Har man inte råd att gå till tandläkaren kan smärtan bli både fysisk, psykisk och social.

Tänk om man ”separerade” andra delar av kroppen från högkostnadsskyddet, så bara de som hade råd kunde få sjukvård för just den delen?

Självklart ska alla ha råd med både sjukvård och tandvård.

Självklart skulle läkaren som skriver ditt läkarintyg, vara den som avgör om du är sjuk eller inte.

Självklart skulle flera platser finnas på läkarlinjerna, så att vi kan bemanna sjukhus och vårdcentraler utan dyra stafettläkare. Jag minns provinsialläkarna från min barndom, de kände alla sina patienter, idag kan man ha olika läkare varje vecka.

Självklart ska det finnas möjlighet att nå sin vårdcentral på telefontid två gånger per dag.

Självklart ska det finnas möjlighet att akut få ringa eller träffa en sjuksköterska på sin vårdcentral.

Självklart ska landets pensionärer leva gott på sin pension.

Självklart skulle jag satsa på all vård och omsorg i våra kommuner runt om i landet, med utbildad personal, kontinuitet, erfarenhet, löpande vidareutbildning och fortbildning, bemanning utifrån behov och med marginal.

För idag vårdas multisjuka och döende inom äldreomsorgens verksamheter, vilket innebär att det krävs både erfarenhet och kunskap på helt annan nivå än tidigare.

På särskilda boenden och i hemtjänst vårdas de som tidigare fick ligga kvar länge på kirurg- och medicinavdelningar, innan de skrevs ut. Palliativ vård är också en del av vårt arbete, vårdtagare som vill avsluta livet hemma.

Hur tänkte "de som bestämde" när alla ska skrivas ut direkt de är ”färdigbehandlade”, vilken jag kanske kan förstå, men jag undrar ändå: hade de ingen framförhållning?

Inte har jag märkt att vi utbildats för att ta emot allt sjukare vårdtagare inom äldreomsorgen, inte har jag fått någon extra fortbildning.

Nu har arbetsgivare och förhoppningsvis vårdtagare tur att just jag – och många med mig – är intresserade av att ge god, trygg vård och omsorg.

Jag skaffar mig kunskap på min fritid, det vill säga utan betalning, för att jag vill göra ett gott arbete. Jag vill vara en trygg undersköterska, jag vill vara uppdaterad, jag vill lära nytt, jag vill vara stolt över mitt yrke och en god förebild för andra.

Jag och mina kollegor gör vårt bästa för att alltid ge god, trygg, vård och omsorg!

Självklart skulle ”de som bestämde” ha haft en god framförhållning, satsat på oss och visat att den vård vi tagit över från sjukhusen också har ett högt värde när den bedrivs inom kommunernas äldreomsorg.

Självklart ska även lön, schema och arbetsmiljö vara till belåtenhet om jag fick bestämma, för mår personalen bra då mår hela verksamheten bra.

Fru B

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.