Idealisten hade inte en chans

Ledare
PUBLICERAD:
Utrikesminister Margot Wallström håller presskonferens på UD och förklarar att Sverige inte skriver under FN-deklarationen om att förbjuda kärnvapen.
Foto: Fredrik Persson/TT
Det är trist att regeringen väljer att inte skriva under FN:s deklaration om förbud mot kärnvapen. Det är bara att konstatera att idealismen inte frodas särskilt väl i politiken i dag. Försvarsdepartementet och det globala militärindustriella komplexet har mer att säga till om.

Utrikesminister Margot Wallström har länge varit engagerad i nedrustningsfrågor. Hon har fortsatt en lång tradition bland socialdemokratiska kvinnor att slåss för fred och mot kärnvapen och upprustning. Traditionen har tidigare burits av bland andra Alva Myrdal och Inga Thorsson.

Så klart det blir tungt för Wallström att stå på en presskonferens och berätta att regeringen landat i att inte ratificera den FN-deklaration om förbud mot kärnvapen som hon ställde sig bakom för två år sedan. Hon har förlorat matchen mot försvarsminister Peter Hultqvist.

Hon förklarar att det är komplicerat och att man måste vara realist. Hon säger att deklarationen saknar stöd i riksdagen och att förbudet inte går att använda i praktiken.

Kärnvapenländerna USA, Storbritannien, Frankrike och Nato har vid upprepade tillfällen varnat för att ett svenskt undertecknade skulle skada försvarssamarbetet mellan länderna och militäralliansen. Margot Wallström har svarat med att ingen ska tala om för oss vad vi ska göra eller hota oss med olika saker.

Hotet gick ändå tydligen hem och det är ett svek mot det historiskt starka svenska kärnvapenmotståndet. I praktiken tar nu Sverige ställning för kärnvapen och hamnar genom det ivriga samövandet under Natos kärnvapenparaply. Det gör varken världen eller Sverige till en säkrare plats.

Kärnvapnen går inte att ta bort, hävdar vapenkramarna. De ”onda” makterna skulle aldrig gå med på nedrustning och avveckling och då kan inte de ”goda” länderna gå före. Men vilka är onda och goda i sammanhanget och ska världen ge upp alla diplomatiska försök till att få bort kärnvapnen?

Nio länder har färdiga kärnvapen i dag, och de utvecklar stadigt nya och mer moderna. De är redo att använda dem på slagfältet och inte bara ha dem i avskräckande syfte. Indien och Pakistan är ständigt i konflikt med varandra. Nordkorea hotar alla med utplåning och Israel är redo att använda all kraft för att hävda sina intressen.

För att hindra Israels huvudfiende Iran från att också skaffa kärnvapen upprättades ett kärnenergiavtal mellan sex stormakter och ayatollorna i Teheran 2015. USA, Natos tyngsta spelare med lynnige Donald Trump som president, lämnade uppgörelsen i fjol och införde nya sanktioner mot landet.

Iran hade fram till dess följt avtalet och Ryssland, Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Kina har inte hoppat av. Men Trumps avhopp och sanktioner har skapat ett dödläge som trappar upp risken för att Iran återupptar sitt kärnvapenprogram.

Det ökar också risken för att USA, Israel och Iran tar till vapen. Det var snubblande nära härom veckan, när Trump i sista stund avbröt en attack mot Iran efter att en amerikansk drönare skjutits ner. Nu är Iran ändå redo att förhandla, om USA lyfter sanktionerna och återvänder till förhandlingsbordet.

Det är bara genom diplomati och långsiktiga, robusta nedrustningsavtal som världen kan bli säkrare. Upptrappning och fler kärnvapenländer gör det inte.

Att Sverige nu ska bli observatör till FN-deklarationen och satsa futtiga tio miljoner kronor om året för att inrätta ett svenskt kunskapscentrum om kärnvapennedrustning är en ringa tröst i bedrövelsen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.