– Här borta i hörnet finns signaturen. Det är lite ovanligt. Det var inte så ofta sådana här takmålningar signerades, säger Cecilia Skoglund, konservator på Värmlands museum.
Tillsammans med Tova Fransson och Tom Jonsson är hon just nu i full gång med att restaurera takmålningen i Grands gamla, övre festvåning, också kallad Sommarmatsalen.
– Vi jobbade tillsammans med restaureringen i Metakapellet också nyligen, säger Cecilia Skoglund apropå det jobb trion gjorde mestadels i fjol sommar.
Det är nu avslutat och kapellet återinvigs i augusti.
Vi har klättrat upp i byggnadsställningen, som monterats upp i festvåningen med sju meters takhöjd, och står uppe på plattformen ett par meter under takmålningen som tecknaren och dekorationsmålaren Olof W. Nilsson från Norra Råda skapade 1904. Han är också känd för sin dekorationsmålning i trapphuset i Sockerslottet och i tidigare nämnda Metakapellet vid Östra kyrkogården i Karlstad.
– Här ser man hur han skissat innan han målade, säger Tova Fransson och visar på tunna streck som markera mönstret i taket.
Hon är själv konstnär men ägnar också delar av året åt restaureringsprojekt som detta. Just nu är hon i full gång med att fylla i den stiliserade lagerkransen kring fästet för en av de fyra större kristallkronorna.
– Det är fantastiskt vad han skapade med ganska små medel.
– Ja, egentligen bara ett par tre nyanser av färger, säger Cecilia Skoglund.
Takmålningen var drabbad av en vattenskada sedan tidigare. Men i samband med att det gamla hotellet byggdes på när det omvandlades till bostadsrätter nyligen så blåste en presenning som täckte de nya våningarna ovanför bort.
– Och vid ett skyfall regnade det in ännu mer. Vi fick skrapa bort en hel del färg som börjat flagna. Sedan gick vi över ytorna med en sådan här sudd, säger Cecilia Skoglund och visar en svamp som de gnuggat taket med.
– Som tur var drabbade skadorna mest molnpartierna i ytterkanten. Men jag har retuscherat hennes hår lite också. För där var det en skada, säger Cecilia Skoglund och tar oss med till kvinnan mitt i taket.
Hon svävar i en klarblå himmel där molnen spricker upp och ser ut som en gudinna från antiken. Klädd i rosa toga och omgiven av keruber håller hon upp Värmlands landskapsvapen i den äldre varianten; det vill säga en svart örn på gyllene botten.
– Det är bostadsrättsföreningen här som beställt renoveringen. De ska ha den här festsalen som gemensamhetslokal som medlemmarna kan boka sedan. Kul att de vill satsa på att få den i skick igen. När jag var här inne första gången i början av 1990-talet så var målningen inte så skadad som nu, berättar Cecilia Skoglund.
– Här ser man att det använts vass som armering i takputsen, säger Tova Fransson och visar på små rör som sticker fram vid takfästet.
– Vassmattor var vanligt att fästa puts vid förr. Närmre nutid blev det hönsnät, men ännu tidigare så ruggade man upp timret genom att hacka lite i det innan man lade på lerklining, berättar Cecilia Skoglund.
Takmålningen i Grands gamla festvåning verkar ha renoverats en gång tidigare.
– Om man tittar utefter linjen här så ser man att färgen är mycket mörkare där borta, säger Tom Jonsson, som jobbar med restaureringar av gamla dekorationsmålerier även annars, ofta i kyrkor.
Han har just varit borta vid färgburkarna som står vid ett av fönstren för att i lite starkare ljus försöka blanda rätt nyans för linjen han just är i färd att bättra på.
– Vi målar med emulsionsfärg. Det vill säga limfärg och olja. Men Olof W. Nilsson använde troligen enbart limfärg när han målade en gång i tiden, säger Cecilia Skoglund.
Dekormålningar i tak var vanligare förr. Särskilt i lite pampigare lokaler som Grands festsal och i Karlstads teater där Värmlandsoperan numer huserar.
– Och så finns en med väldigt hög kvalitet i Frimurarhuset, säger Cecilia Skoglund.
– Den här målningen är cirka 100 kvadratmeter, säger Tova Fransson och håller sig om nacken medan hon fortsätter retuscheringen.
Arbetsställningen kan bli en aning påfrestande. Men vi skojar om att Michelangelos metod att ligga på rygg och måla taket i Sixtinska kapellet kanske inte var helt ergonomisk den heller.
– Jag räknar med att det här jobbet tar cirka 300 timmar. Så förhoppningsvis blir vi klarar i nästa vecka, säger Cecilia Skoglund.