Vilka har råd att åka på semester?

Ledare
PUBLICERAD:
Det är inte slump att ju längre löner och sämre anställningsvillkor man har desto mindre ekonomiska marginaler har man att kunna åka iväg på semester.
Foto: Løvland, Marianne
Ett lika säkert sommartecken som myggbetten på armarna, skrubbsår på barnaknän och ett växande förråd av kall folköl i kylen är också LO:s semesterrapport. Rapporten handlar om svenskarnas semestervanor i allmänhet, men skillnaden mellan arbetare och tjänstemäns semester och fritidsvanor i synnerhet.

I likhet med i fjol är skillnaderna stora. Rapporten visar att det skiljer inte bara mellan arbetare och tjänstemän, utan likväl mellan manliga och kvinnliga tjänstemän och arbetare.

Det rapporten har undersökt är hur många som har tillgång till fritidshus eller husvagn en vecka om året, eller åker på en semesterresa. Utgångspunkten är att undersöka vilka som har råd att semestra på ett sätt som kostar pengar – eller inte.

Den grupp som i störst utsträckning aldrig gjorde någon semesterresa eller hade tillgång till husvagn eller fritidshus var ej facklärda arbetare med högst två år eftergymnasial utbildning, på 36 procent. För högre tjänstemän var det drygt var tionde person som inte hade gjort någon semesterresa eller varit i stugan något alls under 2018.

Överlag, mer än var tredje arbetare åkte i fjol varken på en semesterresa eller hade tillgång till fritidshus eller liknande. Var tredje. Det är mer än dubbelt så många som inom tjänstemannasektorn.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson gästade TV4:s morgonsoffan för att berätta om rapporten. Där fick han frågan: ”Vilka är egentligen de där arbetarna ni pratar om?” Skämskudden var inte långt bort när jag hörde frågan. Thorwaldsson höll masken och tog exempel från en vanlig dag.

De första man brukar möta är de som kör bussen, sen personalen på förskolan, sen expediten i affären, och så vidare. I rapporten har LO gjort avgränsningen till de yrken som är fackligt anslutna till LO-kollektivet, och tjänstemännen är de som har en facklig anslutning till antingen TCO eller SACO.

Det är en rätt bra sammanfattning. Frågan säger också något som det svenska klassamhället, hur klyftorna växer trots en stark och stabil svensk ekonomi. Klyftor är inte bara ekonomiska, de är i minst samma utsträckning även sociala. Vad är svenska arbetare egentligen för den svenska medelklassen? Uppenbarligen självklara, men osynliga.

Just det sociala är också en aspekt som LO:s rapport lyfter. Rapporten granskar inte bara hur folk spenderas sina fyra, fem semesterveckor, lika mycket handlar den om hur olika samhällsgrupper spenderar sin fritid.

Närmare åttio procent av de svenska tjänstemännen brukar gå på konsert eller teater, medan det är knappa hälften av svenska arbetare som gör detsamma.

Vilka som läser böcker skiljer sig om möjligt ännu mer åt. 44 procent av arbetarkollektivet öppnar aldrig en bok.

Det är dubbelt så många som inom tjänstesektorn. Det är däremot en sak som svenskar gör lika mycket oavsett samhällsklass. Det är att surfa på internet och hänga på sociala medier.

Självklart kan man inte bara dra klasskortet när man inspekterar vad svenskarna gör på semestern. Även vad man tycker om att göra spelar in. Men det är ingen slump att ju lägre löner, osäkra anställningar och lägre utbildning man har desto mindre möjlighet har man att kunna åka bort lite på semestern, om man ens har råd att ta semester.

Att åka iväg eller ha ett sommarhus är ingen rättighet. Men. Det handlar inte om det. Det handlar om att ha så pass mycket marginaler i sin ekonomi att man, nån gång om året, kan ta ut svängarna lite från den normala vardagslunken.

Och det är långt ifrån alla som har det spelrummet.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.