Varning för "Heimat"

Insändare
PUBLICERAD:
"Hembygdsföreningar i vårt avlånga land gör en fantastisk insats för sammanhållning, historiekunskap och för att bevara traditioner. Vi måste dock vara uppmärksamma, så de inte kidnappas för dunklare syften."
Foto: Hasse Holmberg / TT
Hembygdstraditioner i SD:s tappning.

Jag läser med stort intresse och även en stigande oro DN-artikeln ”Med knyppling och trollmasker för nationen” av Hugo Lindqvist. Den handlar om kulturföreningen Gimle som leds av SD:s tidigare talesperson Mattias Karlsson. Artikeln beskriver ett valborgsmässofirande på en hembygdsgård med diverse aktiviteter. Helt oskyldigt och svensk tradition när den är som bäst, kan man tycka.

Ser man lite under ytan behöver man inte vara konspirationsteoretiker för att hitta kopplingar till 1930-talets tyska ”Blut und Boden” rörelse. Jag är medveten om att många kan bli trötta på att gång efter annan läsa om SD:s anknytning till nazismen och de idéparalleller som fortfarande existerar i dunklet. Till sist ids ingen lyssna på ”vargen kommer” och då har partiet kommit en bra bit på väg i sin strategi för att bli helt rumsrent. Sedan kan SD på allvar börja vrida verklighetsbilden ytterligare åt det håll man önskar.

Men, ärligt talat, kan en kulturförening som ordnar trevliga hembygdsarrangemang vara något att oroa sig för? Ja, faktiskt! Och för att förstå att det som så ofta i SD finns en underliggande agenda behöver man en historisk bakgrund.

SD är ett relativt nytt parti. Det bildade 1988 med företrädare som varit aktiva i en blandning av olika nationalistiska och rasistiska organisationer, som BSS (Bevara Sverige Svenskt), Sverigepartiet och det nazistiska Nordiska Rikspartiet. Första ordföranden var skinnskallen Ulf Ranshede, som senare dömdes för misshandel på en 14 årig pojke, och i styrelsen invaldes bland annat SS-veteranen Gustaf Ekström och nazisten Gösta Bergqvist. Listan med namn på politiskt minst sagt tveksamma individer kunde göras lång. Det var i detta parti som den redan då politiskt aktive Jimmy Åkesson gick med. Redan två år senare blev han suppleant i partistyrelsen. Att han inte kände till frontfigurerna och varifrån partiet fått sina idéer är naturligtvis trams. Så ointelligent är han knappast.

Mattias Karlsson är numera partistrateg och arbetar med mer långsiktiga projekt för att göra SD större. Att utveckla partiets engagemang i hembygdstraditioner är i linje med en av nazismens stora ideologer, dåvarande jordbruksminister Walther Darrés teorier. Han lanserade begreppet ”Blut und Boden”, blod- och jordideologin, och hans tankar fick stor genomslagskraft i planeringen av det nazistiska framtidssamhället. Det var viktigt för nazismen som från början mest var ett arbetarparti, att hitta vägar för att attrahera landsbygden och bondesamhället. Det var här ”Blut und Boden” fyllde sin funktion genom att skapa en mystik och längtan till naturen, bondesamhället och gamla lantliga traditioner. Man ”ockuperade” även begreppet Heimat, som nog förklaras mer som ett tillstånd än bara hembygd. Gamla traditioner och historiebeskrivningar omformades och nya lades till för att passa in i nazismens världsbild. Detta skulle vara kittet för den överlägsna rasen och ge kraft att försvara folket mot ”untermenschen” som försökte ”förgifta” nationen med rasblandning.

Darré var under 30-talet chef för Centralbyrån för ras och bosättning som hade till uppgift att ”rena” den ariska rasen och organisera förtyskningen av de erövrade områdena. Han planerade att i de ockuperade områdena bygga upp ett elitistiskt samhälle baserat på rasskillnader. Arierna som storgodsägare och härskare. Kvinnors plats skulle vara i hemmet. Ursprungsbefolkningen skulle bli andra klassens medborgare och leva under slavliknande förhållanden. Deras utbildningsnivå skulle kontrolleras så att de ”högst kunde räkna till 500 och möjligen läsa en vägskylt”. Att besluta vilka som fick gifta sig och skaffa barn var statens uppgift. Planerna skulle bli verklighet när segern i öster var fullbordad.

Åter då till hembygdsföreningen Gimle. Här vill SD bygga nya plattformar och skapa en ”konservativ kulturrevolution”. Mattias Karlsson har i en radiointervju sagt att ” Det är svårt att i grunden förändra samhället enbart genom parlamentet. Man måste ta upp kampen inom föreningslivet, kultursektorn och utbildningsväsendet”. Att SD ser en stor möjlighet i att infiltrera våra traditioner och därmed påverka vår historiebild genom hembygdsföreningar är ganska självklart. Det andas ”Blut und Boden” och ”Heimat” lång väg. Här har SD som på många andra områden hämtat idéer och strategier från Nazityskland.

Per Svensson formulerar det bra i sin ledare i DN dagen före nationaldagen med titeln; ”Ett samhälle är ingen bygd”; ”I nationalisternas föreställningsvärld delar alla samma varma känslor för samma stenar. Det finns inte plats för konflikter, olikheter, motsättningar, autonoma individer. Det finns inte plats för ett dynamiskt och demokratiskt samhälle.”

Det är en utopisk vision om ett homogent tankegods, där människor stöps i samma form efter en tillrättalagd historiebeskrivning. Ett sådant samhälle, där alternativa tankar och idéer undertrycks, leder mot diktatur och stagnation.

För SD blir Heimat eller hembygden; nostalgin, drömmen och visionen.

Nyfikenheten om vår historia är viktig att behålla. Har vi ett öppet men kritiskt sinne och stimuleras till att lära nytt, så kommer historiebeskrivningen, som så mycket annat, att justeras och omstöpas över tid. Dock inte som ett led i politiska strategier, utan för att vi får ny kunskap.

Hembygdsföreningar i vårt avlånga land gör en fantastisk insats för sammanhållning, historiekunskap och för att bevara traditioner. Vi måste dock vara uppmärksamma, så de inte kidnappas för dunklare syften

Per Häger

Tandläkare i Karlstad

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.