Att oönskat få livet kartlagt av en främling

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Sophia Jiglind
Foto: Peter Bäcker
Denna morgon tar jag upp fenomenet stalkers.

För ungefär tre år sedan blev jag utsatt för en "stalker". Det började med en helt vanlig intervju och inga konstigheter där egentligen, den gick bra.

Snart började dock mejlen trilla in och jag svarade artigt, men något avståndstagande på alla hans frågor. Strax dök vänförfrågningar upp både på Facebook, Instagram, Twitter, Snapchat... Jag höjde på ögonbrynen, men accepterade. Morgonen därpå var inkorgarna fulla, nästan varenda bild hade fått en "like" eller kommentar.

Okej... tänkte jag och tog bort honom igen. Han gav sig dock inte utan skapade nya konton på varandra i en månads tid, tog reda på fakta om mig, visste vart jag befann mig, vilka jag umgicks med.

Jag bad honom sluta.

Det triggade dock bara ännu mer. Plötsligt stod han framför mig på matbutiken jag brukade handla på, fast han bodde flera mil bort. Jag spärrade upp ögonen och vände på klacken. Samma dag skickade han ett tjugotal meddelanden med budskapet att han tänkte skära sönder handlederna om jag inte älskade honom, om jag inte blev tillsammans med honom. Jag valde då att "hota" med polisen och den gången räckte det faktiskt för att få bli lämnad ifred. Någonstans hoppas jag att han sökte hjälp för sina psykiska problem.

Men anledningen till att jag tar upp detta nu är att det håller på att hända igen.

En ny person kontaktar mig från flera olika konton, skriver endast om sex och vad han skulle vilja göra med mig, samt "gillar" flera år gamla bilder varje dag. Jag svarar med tystnad, men någonstans djupt inom mig undrar jag vad det är som triggar sådana här personer att enträget fortsätta den oönskade kontakten och det faktum att vägra ta ett nej.

Ärligt, ni behöver hjälp.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.