Godnattsaga om björnar och Berghagen

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Jag måste uppdatera min repertoar.

”Blinka lilla stjärna”, ”Nu i ro slumra in” och en väldigt fri version av ”Fritiof Anderssons paradmarsch” som till och med hade fått Evert Taube att vända sig i graven.

Vid läggningarna har jag just nu lika lite fantasi som energi och det märks att även barnen tröttnat. Av praktiska skäl är också dessa kvällsföreställningar säsongsbetonade. Vilket i vårt hus innebär ”Sankta Lucia” från oktober till januari och ”Den blomstertid nu kommer” mellan februari och september.

“Repetition är kunskapens moder“, mässade alltid en mellanstadielärare på Kramforsskolan. Och det hade han rätt i. Det i kombination med enahanda skolavslutningar.

Annat är det för barnens pappa som inte ens kan minnas om man ska vara varlig eller vanlig för att inte väcka den björn som sover.

Vid ett och annat desperat tillfälle har jag också tagit till med “Stockholm i mitt hjärta”. Men då blir det, till skillnad från med alla sommarpsalmer, en hel del hummande i verserna.

Apropå det väntar en Stockholmsresa till helgen med Skansen-akvariet som en av programpunkterna. Så med lite tur lyckas vi undvika såväl björnar som Berghagen.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.