Angående Moderaternas fokus på integration och språkpaket under Almedalsveckan.
Med avstamp i det för alla partier självklara, att behärskandet av det svenska språket är en av de grundläggande ingångarna till att leva sitt liv just i Sverige, presenterade det Moderata partiet sina språkkrav gentemot invandrare. De fem punkterna i partiets språkpaket lyftes fram i Svenska Dagbladet den 30 juni; Ulf Kristersson och Kristina Axén Olin; och under moderaternas Almedalsdag. Dessa språkkrav motiverades av att partiet anser att Sverige har ”en otrolig kravlös inställning gentemot invandrare”, enligt Elisabeth Svantesson, moderaternas ekonomisk-politiska talesperson. Svantesson menade också, att Sverige har ”en dysfunktionell, dålig integration”.
En närmare titt på den Moderata partiledningens synsätt blottar dock ett fördomsfullt och okunnigt fempunktspunktspaket: Inledningsvis markerar moderaterna att det måste ställas högre krav på deltagarna i SFI, (Svenska för invandrare) – Efter att ha konstaterat att det är för få som klarar svenskstudierna inom SFI skriver man”… Moderaterna vill därför ställa högre krav på deltagarna i SFI. (…) studier som inte fullföljs med godkända resultat ska de ekonomiska ersättningarna reduceras eller stoppas.”
Första felen i ”FINN FEM FEL HOS MODERATERNA” är utgångspunkten – moderaternas bristande syn på lärandet, och som följd av den förenklade kunskapssynen riktas kraven från moderaterna bara åt ett håll - mot invandraren, som hos moderaterna blir den felande länken. Dock för att lära sig ett språk behöver man betrakta just språket som en social process och inte som en utantill-läxa. Det språkliga lärandet sker i interaktion med andra människor och institutioner, där ett av flera viktiga forum är skolundervisningen och då räcker det inte att rikta ensidiga krav gentemot invandraren, utan för att detta skall uppnås krävs en fungerande SFI-undervisning och kraven skall då i första hand ställas gentemot stat och kommun, så att kvalitén på undervisningen håller måttet och då ger invandraren möjlighet att uppnå de språkliga färdigheterna. Dessutom sprider moderaterna fördomar om att just invandrare måste ställas höga krav på i utbildningen eftersom de annars avbryter studierna. Faktum är att det med invandrare förhåller sig precis tvärtom. Om moderaterna orkat tagit del av svenska och internationella studier, t.ex. SOU 2005:56 och Platt 2005, så skulle partiet ha upptäckt att utrikes födda föräldrar har högre krav och förväntningar på sina barn, ungdomar och sig själva än svenskfödda föräldrar när det gäller utbildning och karriärmöjligheter. En viktig anledning till detta är, att för etniska minoriteters möjligheter att nå social framgång behöver man satsa på utbildning som en kompensation för den etniska diskriminering som de utsätts för i vårt samhälle.
Den breda förståelsen för hur språkutveckling går till saknas i moderaternas ensidiga kravpolitik. Utvecklingen av det svenska vardagsspråket förutsätter rika möjligheter till språklig interaktion i större och mindre grupper med vänner som har nått längre i svenska eller just svenska kamrater. Hur möjliggör moderaternas språkpaket att dessa olika sammanhang och studiesituationer skapas? Vi kan konstatera att det inte ens är tanken. Det är också frapperande, att man inom det moderata partiet inte ens har grundläggande kunskaper om relationen mellan det språk man är uppväxt med och det nya kommunikationsspråket. Själva faktumet att ett gott behärskande av det egna språket är grundläggande för lärande och kunskap om andra språk, tycks ha gått den moderata partiledningen helt förbi. Ulf Kristersson höjde rösten och markerade med full iver denna i grunden ovetenskapliga hållning i sin misstänkliggörande signalpolitik: ”Rätten till hemspråk har varit starkare än skyldigheten att lära sig svenska.”
Okunskap och ett inhumant förhållningssätt präglar också punkten ”Språkkrav för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap”, där moderaterna kräver att om man vill få permanent uppehållstillstånd och slutligen medborgarskap måste man ha ”grundläggande kunskaper i svenska språket”. Okunskapen om vad uppehållstillstånd är för något, alternativt ett inhumant synsätt på vem som har rätt till detta, visar sig här i moderaternas språkpaket. För vad handlar det om: Det är den asylsökandes skyddsbehov som skall avgöra om en person har rätt till uppehållstillstånd - Inte moderaternas påfund om att eventuellt lyckas i ett språktest. Dessutom är det i grunden dålig integrationspolitik. Därför att det är bättre för en framgångsrik integration att ge invandraren permanent uppehållstillstånd och därmed ge hen ytterligare motiv för att utveckla språkfärdigheterna eftersom Sverige då är ett land där hen kan stanna i och bygga en framtid. Tillfälliga uppehållstillstånd motverkar just integrationssträvandena och skapar enbart osäkerhet.
Varför moderaterna i sitt språkpaket inte vill ge de asylsökande rätten till SFI blir ju också en fråga att undra över? Men det kanske inte är så underligt eftersom asylsökande ju har begränsade rättigheter i moderaternas politik i övrigt.
Migranten och flyktingen skall hållas kort är budskapet. Detta framkommer också i det mycket märkliga moderata kravet, att begränsa rätten till tolk för personer med permanent uppehållstillstånd. Moderaterna kombinerar denna gång attacken mot den icke-ansvarsfulle invandraren, som inte vill lära sig svenska, med att invandrarnas rätt till tolk kostar för mycket ”…kostar det offentliga ungefär 2 miljarder (…) skickar helt fel signaler om det egna ansvaret att lära sig svenska.” Vi kan konstatera att moderaternas språkpaket inte syftar till att motverka det dom kallar den ”dysfunktionella” invandringen. För hur i all världen kan förlorad rätt till tolk förbättra integrationen? En människa som söker vård och ej kan berätta om hens problem utan tolk - klargör för mig Kristersson hur detta motverkar den ”dysfunktionella” integrationen? Är det inte istället så att just utan tolk blir läkarbesöket ”dysfunktionellt”? Men den moderata politiken har i grunden ingenting att göra med hur vi kan förbättra den svenska integrationen, utan är dess motsatt.
Det mest osympatiska med moderaternas retorik och språkpaket är, att det misstänkliggör och fördomsfullt antyder att det är invandrarens bristande språkkunskaper som är den avgörande orsaken till gängkriminalitet, hedersvåld och bidragsberoende. Å ena sidan är det en ytterst bristfällig analys av den svenska samhällssituationen men också ett sätt att fördumma invandrarna. Majoriteten av invandrare till Sverige inser självklart att det att utan språkkunskaper i svenska blir det svårt att vara här på flera sätt och framtidsutsikterna blir dåliga. Vad de politiska partierna på både lokalt och nationellt plan behöver göra är att vara kreativa i att utveckla förtroendeskapande åtgärder inom integrationspolitiken, för utan tillit kommer inte integrationen att kunna utvecklas.
Stefan S Widqvist