Sabuni är ingen frä(L)sare

Ledare
PUBLICERAD:
Kan Nyamko Sabuni ena Liberalerna och få partiet att lyfta? Ledarsidan tvivlar.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
I dag väljer Liberalerna Nyamko Sabuni till partiledare efter Jan Björklund. Hon har en svår uppgift framför sig i ett parti som famlar sig fram, ideologiskt och i opinionen. Sabuni är knappast den enande frälsare som partiet behöver.

Det kommer att se ut som om Sabuni har full uppslutning bakom sig i dag. Alternativen Johan Pehrson och Erik Ullenhag har dragit tillbaka sina kandidaturer.

De insåg att de var chanslösa, det extra landsmötets 183 ombud kunde inte gärna gå emot 18 av 21 länsförbund och en rådgivande medlemsomröstning som gav Sabuni en klar majoritet av rösterna.

Men allt är inte frid och fröjd. Valberedningen var inte enig, två av sju ville ha Ullenhag. Liberala ledarsidan i Eskilstuna-Kuriren ifrågasätter hur Sabunis stöd och kampanj ser ut. Vilka intressen ligger bakom den hårda lanseringen av henne? Vilka har betalat för opinionsmätningar och dyra konsulter?

Den djupa splittringen i partiet är kvar, trots förloraren Ullenhags uppmaning att ta hand om varandra och tala väl om varandra. Kerstin Heinemann, medlem i 52 år och vice talman mellan 2002 och 2006, lämnar partiet i protest mot den nya inriktning som Sabuni företräder.

Tidigare riksdagsledamoten Kerstin Heinemann lämnar partiet efter 52 år som medlem i protest mot att Nyamko Sabuni blir ny partiledare.
Foto: HENRIK MONTGOMERY

Partistyrelseledamoten Linnéa Darell hoppar av och säger att hon aldrig upplevt en större splittring i partiet sedan hon blev medlem 1983. Det säger inte lite i ett parti som alltid varit kluvet.

Avhopparna står för den snällare socialliberalismen som Ullenhag ville ha. Nu får de hårda Sabuni, som kommer att flytta partiet högerut. Darell ser i Sabuni en för henne oacceptabel syn på migration och integration och framtida samarbete med M och KD. Ja, det finns anledning att vara orolig.

Den majoritet i Liberalerna som i vintras sa ja till januariavtalet och Stefan Löfven får nu stryk. Sabuni vill på sikt återuppliva Alliansen, men då får hon Sverigedemokraterna på köpet. En sådan samverkan kan Sabuni acceptera.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har utsett liberalismen till sin värsta fiende.
Foto: Claudio Bresciani/TT

SD-ledaren Jimmie Åkesson har utsett liberalismen till sin huvudfiende. En samarbete med hans högernationalistiska och främlingsfientliga parti borde vara uteslutet för varenda liberal. SD:s indelning i ”vi och dom” går inte alls ihop med den liberala grundinställningen om alla människors lika värde och frihet.

Det kommer att bli trångt på högerkanten med Sabuni som partiledare för L. Mittfältet ligger allt mer öppet och det borde betyda att besvikna liberaler söker sig till Annie Lööf och Centerpartiet.

Den borgerliga kannibalismen lever kvar, den enes bröd betyder fortfarande den andres död. Eller åtminstone stora svackor i popularitet och några sådana tapp har L inte råd med.

Sabunifalangen hoppas att hon ska vara rak och rättfram och ”gå genom rutan”. Men ett högt tonläge och en fräck framtoning kan också slå tillbaka, om det bakom den fräscha ytan finns något sunkigt. Se bara på kometen Ebba Busch Thor och KD som faller stort sedan deras abortpolitik och krishantering hamnade i skottgluggen.

Sabuni kallar sig själv en lagspelare, men hon ska leda ett parti som inte är överens om taktiken. De har en svag och liten trupp efter att ledande spelare hoppat av. Dessutom ett tabelläge som gör att de riskerar att ramla ur högsta serien vid minsta misstag.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.