• idag
    9 aug
    26°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    10 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    11 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    12 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    13 aug
    18°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Ballad om ett stadslopp

Krönikor
PUBLICERAD:
Det blev ett svettigt stadslopp för Stefan Holm.
Foto: Lisa Olaison
Veckans krönika sjungs förslagsvis till tonerna av Evert Evert Taubes "Balladen om Gustaf Blom från Borås".

Jag hoppa på min cykel, och trampa in mot stan,

det skulle springas stadslopp, ja, det var väl själve fan.

Där träffa jag vid bibblan, en man jag länge känt,

det var ju coachen Augustsson, precis som vi bestämt.

Vi talade om loppet, och hur det skulle bli,

jag titta upp mot himlen, ifrån moln den än var fri.

Jag skulle öppna långsamt, och lufsa lite smått,

och inte börja jaga tid, förrns halva loppet gått.

Jag värmde lite extra, och sprang en rusch och tre,

och benen kändes lätta, ja, nu skulle de få se.

Sen hitta jag min startplats, och någon räkna ner:

å tre å två å ett å noll, sen hände inget mer.

Men långsamt släppte proppen, och loppet kom igång,

jag gjorde som jag tänkt mig, trots att vägen den var lång.

Den första kilometern, den gick nog lite fort,

men ingen återvändo fanns, allt sattes på ett kort.

Jag hörde hur folk heja, de ropade min namn,

jag önskar att jag hade kunnat, ta dem i min famn.

Men det fanns ingen tid för, att stanna upp och ge,

en enda kram till någon alls, det kunde alla se.

Vi sprang genom en trädgård, där fanns det en kontroll,

där någon bjöd på vatten, men det spela ingen roll.

Jag fick mig ingen mugg där, och solen gassa på,

så här i efterhand, borde jag druckit där och då.

Vid fyra kilometer, det börja ta emot,

jag tänkte lite stilla, på att stuka vänster fot.

Men det var inte läge, att redan kliva av,

jag var ju inte halvvägs än, men luften den var kvav.

Sen sprang vi över älven, och syret det tog slut,

precis som loppet borde gjort, min trötthet var akut.

Jag sökte finna någon, som lika sakta sprang,

men alla löpte från mig, ja, jag sakna visst talang.

Sen började det blåsa, en motvind av det slag,

som inte ens en lögnare, kan få att kallas svag.

Vid åtta kilometer, det börja vräka ner,

en massa regn från himlen, nej, jag pallar inte mer.

Det plaskade om fötter, och blev rätt kallt och blött,

jag kämpade i stormen, och nu var jag väldigt trött.

Men när jag kom mot målet, en spurt jag satte in,

med skavsår, mjäll och gubbvad, ja, det likna ingenting.

Jag fick en flaska vatten, banan och en plakett,

sen stapplade jag långsamt, mot min cykel och var svett.

Nu ligger jag i badet, och tänker väl att men,

det var ju ganska roligt så, jag springer snart igen.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.