Hoppa till huvudinnehållet

"Jag vill våga vara gränsöverskridande"

Publicerad:
Reporter Erik Segerpalm
Erik Segerpalm
erik.segerpalm@vf.se
Den värmländska skådespelaren Sandra Andreis har haft roller i filmer som "Återträffen" och tv-serier som "Bonusfamiljen". Nu har hon inlett en musikkarriär.
Den värmländska skådespelaren Sandra Andreis har haft roller i filmer som "Återträffen" och tv-serier som "Bonusfamiljen". Nu har hon inlett en musikkarriär. Foto: Pressbild

Uppväxt i en värmländsk teatersläkt har Sandra Andreis gjort skådespelarkarriär både i Sverige och utomlands. När hon nu också gör en ordentlig musiksatsning är det till en början med djärva omtolkningar av ett knippe odödliga jazzklassiker.

Som liten satt Sandra Andreis som fastnaglad när teatergruppen som senare kom att ta namnet Värmlandsteatern repeterade i Karlstad. Hennes farbror Ricky, numer ansvarig för Värmlands bokfestival och Värmlandsmontern på Bokmässan i Göteborg, regisserade. Farmor Monica som på den tiden var en stark kulturpersonlighet i Karlstad gjorde scenografin och Sandra Andreis faster Eva hade nästan alltid en roll i pjäserna.

– Jag kunde sitta hur länge som helst framför scenen, alldeles förtrollad av den världen och gemenskapen som fanns i teatern. Det hade en stor del i varför jag senare själv blev skådespelare, säger Sandra Andreis över telefon från Bukarest.

Dit har hon sedan i våras pendlat för att medverka i inspelningarna av den kommande Viaplay-serien "Box 21", med premiär nästa år.

– Att resa är mitt liv, säger hon luttrat.

Schamanen Sandy

Sandra Andreis är delvis utbildad i New York där hon bland annat var med och grundade ett kollektiv för kvinnliga filmskapare i början av 2000-talet. Under den här tiden sysslade hon även mycket med musikteater och Sandra Andreis berättar att hon egentligen alltid har hittat utlopp för sitt musicerande vid sidan av skådespelarkarriären. Under alter egot Sandy Soldiér har hon sjungit jazz tillsammans med pianisten Ludvig Berghe, hon har körat åt artister som Markus Krunegård och medverkat på flera av sina musikervänners inspelningar.

– Det är roligt att du ta upp Sandy, säger hon när detta kommer på tal.

– Jag har kallat henne för min egen schaman. Det som är så fint med alter egon är att man får leva ut sidor hos sig själv som man kanske inte tillåter sig visa annars.

“Detta kändes som ett naturligt första steg för mig men jag är definitivt inte bara influerad av jazz”, säger Sandra Andreis som i framtiden även ska släppa egenkomponerade låtar.
“Detta kändes som ett naturligt första steg för mig men jag är definitivt inte bara influerad av jazz”, säger Sandra Andreis som i framtiden även ska släppa egenkomponerade låtar. Foto: Pressbild

Men när Sandra Andreis på internationella kvinnodagen den 8 mars släppte sin första singel gjorde hon det i eget namn. Hennes tolkning av "As Time Goes By", skriven av Herman Hupfeld på 1930-talet och senare för all evighet inristad i musikhistorien genom soundtracket till "Casablanca", var det första smakprovet från en kommande EP där hon ger sig på några av världens mest berömda jazzstandards. Om möjligt ännu mer känd är "Summertime", som är Sandra Andreis andra singel och släpps i dag.

– Visst är det lite läskigt att ta sig an låtar som betyder så mycket för så många i olika delar av världen. Och som har tolkats så otroligt många gånger tidigare. Men alla har rätt att göra dem till sina egna, säger hon.

Uppdaterade texter

Hon berättar att de här låtarna formade hennes uppfattning om musik under uppväxten, men när hon som vuxen började reflektera över texternas innehåll väcktes en slags frustration.

– Vi är så vana vid de romantiska rollerna mellan män och kvinnor som vi hör i den här typen av låtar att vi knappt tänker på det längre, det går in och ut genom öronen på oss. Man behöver inte förkasta det som varit, man kan hedra sångerna genom att med små medel uppdatera dem, det tycker jag till och med är ens ansvar.

Så i Sandra Andreis version av George Gershwins och DuBose Heywards ”Summertime” sjunger hon istället för ”your daddy’s rich and your mama’s good lookin’” helt enkelt ”your daddy’s rich and your mama’s even richer”.

– Jag gjorde ändringen när jag började sjunga den live och det var som om låten kom fram mer för mig. Man kan tolka uppdateringen bokstavligt, i ett modernt familjeförhållande kan kvinnan tjäna mer än mannen, även om det tyvärr inte är så vanligt. Eller så kan man se på ordet rik som rik på känslor, eller rik på generositet. Plötsligt kände jag också klassperspektivet i ”Summertime” ännu starkare och kraften i den här kvinnan som tar hand om ett barn som inte är hennes eget.

I en kommande musikvideo till “Summertime” medverkar Sandra Andreis mamma Lena Andreis och Sandras dotter Edith Ros Ryott.
I en kommande musikvideo till “Summertime” medverkar Sandra Andreis mamma Lena Andreis och Sandras dotter Edith Ros Ryott. Foto: Pressbild

Ett par av de andra låtarna som finns med på skivan som släpps i höst är mer omarbetade än någon enstaka textrad.

– Det blir intressant att se hur de tas emot, säger hon.

Gränsöverskridande

Sandra Andreis skriver också egen musik och tanken är att börja släppa låtarna kort efter släppet av EP:n.

– Detta kändes som ett naturligt första steg för mig men jag är definitivt inte bara influerad av jazz när jag gör musik. Jag vill våga vara gränsöverskridande.

I ett pressutskick beskrivs ditt sound som om Portishead har flyttat in i ett avsnitt av ”Twin Peaks”?

– Jag fick höra det och det gjorde mig så fantastiskt glad. Det är alltid svårt att formulera sånt själv men både Portishead och David Lynch har influerat mig jättemycket. Jag älskar triphop, har lyssnat mycket på band som Tricky och Massive Attack. Det är också en genre som är ganska djupt rotad i jazzen med sina beats.

Och ”Twin Peaks”?

– Den serien var en revolution. Jag påverkades mycket av den när den kom. David Lynch lyckas alltid gå ner på djupet samtidigt som han blandar in humor och absurditet. ”Twin Peaks” är så visuellt vacker och sen helt plötsligt slänger han in vad som känns som slapstick-komedi. Och det funkar! Det gillar jag så mycket.

Mänskliga roller

Under hela vårt samtal återkommer Sandra Andreis till funderingar kring de roller vi människor tar på oss i olika sammanhang.

– Det är så klart något jag tänker mycket på med tanke på mitt jobb men det handlar också om de roller vi tvingas ta på oss i samhället, huruvida vi accepterar dem eller inte. Det är så lätt att ta en roll av gammal vana, för att inte skapa friktion. Men jag tycker det är viktigt att reflektera kring det, och att inte begränsa sig själv utifrån någon given roll.

När hon bodde i New York blev det här med roller extra tydligt.

– Jag har bott utomlands en så stor del av mitt liv och på något sätt har det lett till att jag liksom flytt in i olika världar för att försöka hitta mig själv. Jag fick komma underfund med vem jag var i USA och då mötte jag samtidigt svenskheten i mig själv. Jag fick välja vad jag skulle ta med mig från min uppväxt och vad jag skulle göra mig av med.

Vad gjorde du dig av med?

– Haha… ja, vad har jag gjort mig av med. Vet du, jag uppskattar Sverige så mycket efter att ha bott utomlands. Vi har ett unikt välfärdssystem här som är ovärderligt. När man bott i länder där sjukvården är så dyr att ta del av så blir man väldigt tacksam och stolt över att vara svensk. Det gjorde att jag uppskattade Sverige mer, så jag gjorde mig nog av med en del gnäll över småsaker.

Artikeltaggar

HammaröKarlstadNöje/KulturSandra AndreisSysslebäck

Så här jobbar VF med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.