Ömsint om dam på vift

Böcker
PUBLICERAD:
Fantasin flödar i Kaj Branzells nya bok “Mormor på rymmen”. Och som tidigare finns det gott om kopplingar till Karlstad, konstaterar recensenten Gunvor Nyman.
Bokrecension

Mormor på rymmen

Kaj Branzell
Stellar förlag

”Mormor på rymmen” Låter det inte misstänkt likt en variant på 100-åringen som försvann? Faktum är att det finns både likheter och skillnader.

Här handlar det om en kvinna i 70-årsåldern som av sin beskäftiga dotter förbjuds att följa med på en julresa till Thailand. Där finns hennes älskade barnbarn, som hon längtat efter att få träffa och som i sin tur längtar efter mormor.

Av det blir inget. Dottern har bara köpt två biljetter, en åt sig själv och en åt maken.

Motiveringen?

"Snälla mamma, resan skulle bli alldeles för jobbig för dig! Men vi ska förstås fira lilla julafton med dig innan vi reser."

Med tårar i ögonen går mamma, som heter Anna-Lisa, hem till sin lägenhet. Där lever hon ensam sedan maken gått bort. Hon känner sig instängd och dominerad. Precis som tidigare i livet. Till att börja med av fadern, som helt utan sin dotters vetskap sände in en ansökan till sjuksköterskeskolan i hennes namn. Hon blev antagen – så det var bara att börja. Sedan hon gift sig var det maken som bestämde allt. Och nu har dottern tagit över den rollen.

Vad Anna-Lisa själv, som är pigg för sin ålder, vill och tycker är ointressant.

Under natten ligger hon vaken och grubblar. Sedan bestämmer hon sig för att nu får det vara nog.

Hon stiger upp, kastar kristallvasen i golvet och beställer en enkel biljett till Torrevieja i Spanien, fast kvinnan på resebyrån tycker att en bussresa till Mårbacka skulle passa bättre.

Hon köper en ny baddräkt, letar fram den gamla solhatten och drar iväg. Dottern ställs inför fullbordat faktum när mamma svarar i mobilen. Just incheckad på ett hotell i Spanien.

Så långt likheten med 100-åringens rymning. Sedan kommer skillnaderna. Anna-Lisa blir kvar i Torrevieja, men det blir spännande nog. Hon lever upp, träffar en stilig matador, blir häftigt förälskad, dras in i ett triangeldrama och minsann också i en livsfarlig kidnappningshistoria. Och tänk, den ”gamla gumman” klarar sig alldeles utmärkt!

Mer än så ska inte avslöjas. Eftersom det handlar om en äkta feelgood-roman slutar det hela bra, om än överraskande.

Kaj Branzell skriver flytande, lättläst och roligt. Personporträtten är ömsinta. Fantasin flödar. Som i tidigare böcker är det gott om kopplingar till Karlstad.

En bok att läsa i hängmattan eller varför inte i en solstol i Spanien?

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.