Karphammar: Därför uppstod misstro till Nato

Debatt
PUBLICERAD:
Christer Karphammar.
Foto: Daniel Olausson
Angående Mats Parners tankar om Christer Karphammars bok i VF 29 maj.

Naturligtvis är jag glad över att Mats Parner i bokflödet har hittat min bok "DOMARE i laglösa länder" och mycket tacksam för att han tagit sig tiden att recensera den, tillika i positiva ordalag! Jag ger honom helt rätt när han fått intrycket att jag misstror Natos motiv för Kosovo-kriget (eller snarare USA:s motiv). Han önskar att jag konkretiserar mitt resonemang. Jag förklarar min brist med att berättelsen inte var tänkt att bli bok när jag skrev.

När nu berättelsen lett till debatt tar jag tillfället – med uppenbar risk för att bli kraftigt ifrågasatt när jag inte kan bevisa mina påståenden – att berätta lite mera om varför mitt misstroende uppstått.

Under min tid i Kosovo åren 1999 till 2010 fick jag i möten med högre amerikanska officerare vid upprepade tillfällen höra att USA före år 1999 bistått den Kosovoalbanska befrielsearmén UCK med råd och materiel i syfte att Kosovo skulle skiljas från Serbien. Före Natos bombningar av Serbien hade USA via sin spionverksamhet också kartlagt målen för bombningarna. USA:s egentliga mål var att få en ny bas nära Mellanöstern eftersom dess baser i västra Tyskland var under avveckling. Med ett självständigt och lierat Kosovo skulle målet nås. Basen fick namnet Camp Bondsteel och är i dag befäst med cirka 7 000 amerikanska soldater! I basen finns ett fängelse typ Guantanamo och utbildar USA Kosovos militär.

Ett ytterligare litet skäl till mitt misstroende till Nato som sådant och dess funktion är när jag från brittiska officerare fått frågan hur följande situation skulle kunna beivras: Brittiska styrkor patrullerar gränsen mellan Serbien och Kosovo i Presevodalen och träfffar på en UCK-grupp väl utrustad med vapen och sprängämnen. Befolkningen i området består av serber och albaner. UCK vill fördriva serberna från området. Britterna beslutar sig för att avväpna och omhänderta UCK-gruppen. Plötsligt kommer amerikansk trupp till gruppens undsättning. De två Natoländerna står med vapen riktade mot varandra. Britterna viker undan och UCK-männen kan fullfölja sitt uppdrag.

Kort sagt, den starkaste medlemmen i Nato bestämmer när det ”bränner till”!

Och så ett svar på Parners fråga, om det finns något humanitärt krig. Jag kan inte finna något exempel på ett rent humanitärt krig. Vi måste vara på vår vakt varje gång makter talar om demokrati, mänskliga rättigheter och humanitära krig. Förmodligen finns andra starka orsaker till att starta krig!

Slutligen blir jag lite besviken när Parner i sin recension missat en botten i min berättelse, nämligen beskrivningar av många starka, kloka kvinnor med integritet och mod som jag mött i de i övrigt mansdominerade områdena. Min beundran för dem är stor!

Nog om recensionen! Jag tillåter mig att kortfattat beröra ett näraliggande ämne som jag har viss kunskap om. Vår inrikesminister, Mikael Damberg, har tagit initiativ till ett internationellt expertmöte för inrättande av en IS-tribunal. Jag ser det som närmast utsiktslöst och ett sätt att ta fokus från de svårigheter vi har med dagens svenska lagar för att hantera problemen. Om nu ändå en IS-tribunal kom till stånd säger min erfarenhet mig att den på litet längre sikt gynnar IS. En tribunal som inrättas för ett specifikt krig måste få domsrätt över alla i kriget inblandade. I detta fall andra rebellgrupper, kurder och inblandade länder, inklusive Ryssland och USA. Om inte, kommer IS med anhängare, trots bestialiska övergrepp, i ett propagandakrig framöver att framstå som offer, när tribunalen inte straffar också andra förövare av krigsbrott.

Christer Karphammar

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.