Kul med något för barnen... men?

Krönikor
PUBLICERAD:
Jag läser en intervju med skivaktuella Deportees och kommer att tänka på den där gången då Umeåbandet förtrollade mig fullständigt under friluftsteaterns tak i Mariebergsskogen.

Vips, så hade jag delat ut en sällsynt femma i betyg. Putte i parken hade kanske sitt bästa program det året, 2012. Freddie Wadling och Jakob Hellman gjorde sympatiska små konserter, Thåström var där, liksom Chris Cornell och Ane Brun. Och Kent och Lars Winnerbäck. Ja, vilken sjuhelsikes uppställning.

Mycket har hänt sedan dess, förutsättningarna och därav ambitionerna är långt från de samma och när Putte i parken i sommar gör sitt tredje år på Norra fältet i Karlstad finns Eric Saade och De vet du istället bland dragplåstren. Många verkade nöjda i sociala medier när namnen släpptes i förra veckan och det blir säkert en välbesökt festival i år igen. Det är i slutändan det som räknas för en festivalarrangör – och jag förstår därför Niclas Lagerstam.

Flera har sedan Arvikafestivalen gick i graven försökt etablera nya satsningar på mer alternativt inriktade musikfestivaler i Värmland. Sällan har koncepten överlevt mer än ett eller ett par år. Tappra Folk & Rock i Segmon kämpade ihärdigast. Jag minns även den gemytliga minifestivalen på och runt Båten i Karlstad med värme.

Frågan är när, och om, jag får uppleva något liknande i Värmland igen?

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.