Jamila Woods - Knivskarpt från artist som lyfter blicken

Skivor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Jamila Woods.
Foto: Bradley Murray
“Jamila Woods praktiserar ett tillbakalutat sångsätt, men varje stavelse träffar lyssnarens inneröra med överraskande kraft.”

R'n'b

Jamila Woods

Legacy! Legacy!
(Jagjaguwar/Playground)

Jamila Woods nya album innehåller sånger som hon döpt efter musikanter och författare som påverkat henne så mycket att hon är du med dem alla. Exempelvis Eartha, Muddy och Miles, som väl de flesta kan sätta efternamn på. Men här finns också namn som Sonia, Frida och Octavia, och då är det kanske inte lika lätt.

Ett akustiskt piano på inledningsspåret får mig att tro att Jamila Woods ska ta mig med på den lokala jazzklubben. Men texten handlar om hur det är att bli vingklippt av en man, och man förstår att detta bara är början.

Och trots att sångerna sätter henne själv i centrum har hon till skillnad från många andra r'n'b-artister lyft blicken. Med personlig, tillbakalutad röst levereras knivskarpa iakttagelser.

"Funny how a title make them think they own you", konstaterar hon och funderar även på varför hon sitter och lyssnar på honom hur länge som helst, när hon i själva verket tycker bättre om honom när de inte ses så ofta; det sistnämnda bottnar i kravet på att det måste finnas individuellt utrymme även i ett parförhållande – ”you can’t police my joy.”

Andra stunder är självförtroendet på topp – ”I am the Kingdom/I am not your queen” – men hon uppmanar också sina systrar och bröder att slå vakt om sitt språk, betydelsen av att läsa, skriva och inte låta sig skrämmas.

Jamila Woods praktiserar ett tillbakalutat sångsätt, men varje stavelse träffar lyssnarens inneröra med överraskande kraft.

Det musikaliska grundkonceptet är avskalat, med tung bas som grund, parat med en påtaglig lekfullhet. I sången ”Muddy” (Waters) dyker en elektrisk gitarr upp, på ”Eartha” (Kitt) sjunger Jamila Woods lite likt sin förebild, medan ”Miles” (Davis) har den småskevhet som ofta präglade hans bästa låtar.

Dessutom blir albumet bara bättre och bättre för varje spår med avslutande ”Baldwin” – hoppsan, där dök ett efternamn upp på medborgarrättsaktivisten som heter James i förnamn – som höjdpunkt.

"Varför har ni inte förstått hur saker och ting förhåller sig i samhället", lyder en av hennes avslutande frågor.

Känslan är att hon kommer att förklara mer på kommande album.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.