• idag
    5 juni
    14°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    6 juni
    16°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    7 juni
    15°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    8 juni
    15°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    9 juni
    13°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm

Scenkonst för alla – överallt!

Debatt
PUBLICERAD:
"I Värmland har Riksteatern Värmland tillsammans med SamSam-rörelsen möjliggjort scenkonsthändelser på mer än 50 småscener över hela länet varje år."
Foto: Vegard Wivestad, Grøtt
Mellan den 24- 26 maj håller Riksteatern kongress i Karlstad och 300 ombud från hela Sverige kommer att formulera framtiden för scenkonsten på landsbygden 4 år framåt.

I Värmland har Riksteatern Värmland tillsammans med SamSam-rörelsen möjliggjort scenkonsthändelser på mer än 50 småscener över hela länet varje år. Intresset från platserna är stort, men det är alltid svårt att kommunicera perifera händelser i regionens centra, både vad gäller beslutsfattare som media.

Därför blev det för mig ett uppvaknande när jag läste The road to somewhere av David Goodhart här för leden.

I boken diskuterar han egentligen Brexit och det som ligger till grund för den infekterade diskurs som den frågan skapat. Han gör en uppdelning av människor i två kategorier, dels de som har sin rot och hemhörighet i en plats (somewhere) och de som har roten i sig själva och som kan känna sig hemma överallt (anywhere). Han menar att beslutsmakten idag finns hos anywhere-människorna och att somewhere – människorna inte känner igen sig i det sättet att tänka. De känner sig snarare uteslutna från möjligheten att påverka. De beslut som fattas görs utifrån ett individualiserat sätt att tänka, där plats och gemenskap saknar värde och där det enda värde som har betydelse är det ekonomiska. I takt med att ekonomismens värderingsgrund ökar, minskar också betydelsen av gemenskapsskapande värden vilket leder till att vi får ett polariserat samhälle. Vi får ett ”vi” och ett ”dom” som ofta som också kläs i politiska perspektiv, perspektiv som tjänar befästandet av motsättningen snarare än möjligheten till förståelse. Anywhere blir lika med liberalism och somewhere tenderar att bli neokonservativt och auktoritärt. I den motsättningen finns inte plats för socialistiska värderingar. De blir helt utanför diskursen. Man kan till och med säga att socialismen får skulden för alla misslyckanden som funnits i historien och att det, är det enda som de bägge antagonisterna är ense om.

Man kan också se konflikten mellan stad och landsbygd i denna motsättning och att även förstadens ofta delar landsbygdens perifera roll genom att befinna sig utanför centrums självpåtagna rätt att formulera och beskriva verkligheten. De blir en del av platsen vare sig de vill eller inte och till slut blir platsens identitet viktigare än den egna, oavsett om det är konstruktiva eller destruktiva identiteter.

Man kan ha olika synpunkter på Goodharts sätt att diskutera, men för oss som arbetar med främjande av scenkonst på landsbygden blir det tydligt att genom att främja och förmedla scenkonst på små platser, har ett oerhört stort värde skapats, inte enbart för den rurala befolkningen, utan lika viktigt för den urbana delen av befolkningen. Det är bara genom att skapa öppna mötesplatser i ett slutet ruralt samhälle, där ofta samhällsservice och gemenskapsplatser stängts, affären, biblioteket, bensinmacken etc. Beslut som fattats med urbana perspektiv av anywhere-människor, för att det gemensamma inte har råd att upprätthålla servicen för det fåtal somewhere-människor som finns på platsen. Möten uteblir och behovet av gemenskap ökar. Människan blir ensam och sårbar. Samhället både urbant och ruralt blir kallt och opersonligt.

I denna verklighet kan kulturella mötesplatser skapa gemenskap och värme. Det blir på så sätt en verklig försvarare av demokrati och engagemang.

Leif Persson

Riksteatern Värmland

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.