”Uppskattad” av politikerna

Insändare
PUBLICERAD:
"Hur kan staten kan förklara att skatter och avgifter i Sverige är att uppfattas som reellt beskattningsbara företeelser?"
Foto: Anders Wiklund/TT
Bensinupproret 2.0 har startat i Sverige på grund av de höga drivmedelspriserna.

Finansministern förklarar att de höga priserna i allt väsentligt beror på händelser som sker och har skett utanför Sveriges gränser, men avstår mycket påpassligt från att förklara hur staten självt, genom en mycket brutal drivmedelsbeskattning (minst 60 procent på varupriset), har gjort drivmedelspriserna till det vi i dag upplever vid bensinstationen.

Om koalitionspartnern (MP) i regeringen dessutom får som de vill, så kommer beskattningen med automatik att bli etter värre framöver.

Utöver själva varuvärdet på drivmedlet, så betalar konsumenterna 4,08 kr/liter i energiskatt. Ovanpå detta tillkommer sedan Koldioxidskatten om 2,68 kr/liter. Dessa sammantagna skatter utgör således av 6,76 kr/liter av varuvärdet, men det mycket säregna i detta sammanhang – och egentligen fullständigt obegripliga – är att mervärdeskatten om 25 procent kommer som sista post på mackpriset, vilket betyder att drivmedelskonsumenterna tvingas betala mervärdesskatt även på ovannämnda skatter, dvs. det blir ”skatt på skatter”.

Vilket beskattningsbart mervärde har drivmedlet fått för att detsamma påförts ovannämnda skatter och avgifter?

Svar: självklart ingen alls!

Om mervärdeskatten 25 procent enbart skulle ha baserats på (dvs. läggas direkt på) varuvärdet, så skulle mackpriset för konsumenter idag kunna vara drygt 1,60 kr/liter billigare.

Denna nu tillämpade metod är bara till för att staten skall kunna ta ut så mycket skatteintäkter som möjligt på drivmedel (och även på samma sätt på elkonsumtionen, se nedan).

Staten tillämpar samma – mycket märkliga – princip även när det gäller beskattningen av elenergi.

'Elkonsumenterna tvingas bl.a. att lämna bidrag (ekonomiskt stöd) i form ”elcertifikat” till all icke energieffektiv elproduktion. Även i detta fall tvingas elkonsumenterna att betala skatt på skatter, eftersom mervärdeskatten kommer som sista pålaga på det fakturerade beloppen, dvs. även på ”elcertifikatet”.

Hur kan staten kan förklara att skatter och avgifter i Sverige är att uppfattas som reellt beskattningsbara företeelser?

Våra skattepolitiker är – enligt min mening – mer än lovligt ”kreativa”, när det gäller att mjölka skatter från bl.a. landets bilister och elkonsumenter.

Lars Wennström

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.