Att bli sittande är min melodi

Krönikor
PUBLICERAD:
Det är svårt att lära gamla hundar att sitta, sägs det. Jag undrar det jag...
Är det inte precis tvärtom?

Själv född under ett av Hundens år enligt kinesiska kalendern har jag noterat att det med åren blir allt bekvämare och tryggare att sitta kvar i invanda positioner. Det kan gälla allt från vanor och rutiner till tycke och smak. Som yngre skakade jag lite på huvudet åt att äldre generationer var så förtjusta i att skratta åt humor från förr eller gå på konserter med musik-kapell som var populära när farfar var ung. Nu är jag där själv.

Nyss köpte jag nämligen biljett till festivalen Way Out West i Göteborg i augusti. Detta för att se engelska popgruppen The Cure. Deras album ”The head on the door” var nämligen en av de allra första lp-skivor jag någonsin köpte och under mina svartklädda och svåra tonår var de husgudar för mig (jämte ett gäng andra depprockarband). De har inte släppt något nytt på cirka ett decennium, men det gör inte mig något – för det är ju låtarna från 80-talet jag vill höra! Till exempel från åttonde albumet ”Disintegration” som släpptes strax före jag tog studenten och därmed fyller 30 denna vår. Och 30 år är väl ändå ganska ungt och piggt?

Om en inte räknar i hundår förstås...

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.