Bob hund - Lekfullare än på bra länge

Skivor
PUBLICERAD:
Bob hund.
Foto: Pontus Lundahl/TT
“Bland det mest inspirerande som släppts på svenska i år.”

Rock

Bob hund

0-100
(Adrian Recordings)

Omslagsfotot är på en kloss med kundvagnshjul riktade åt olika håll. Alla vill dra åt sitt väderstreck och att just deras rätsida ska bli plansida. Fick bara ett av hjulen styra skulle det bli en himla fart i en riktning, men den interna kraftkampen kan bara sluta på ett sätt: Att klossen inte rör sig en millimeter.

Bilden är en makalös symbol för Bob hund, som trots sin spretiga framtoning har blivit Sveriges mest förutsägbara, trygga och enhetliga rockgrupp.

Conny Nimmersjös djupsvajande och särpräglade gitarrspel kommer alltid att låta detsamma. Thomas Öbergs lyrik kommer alltid att vara ungefär lika utflippad som den är skärskådande och korvspadsklar. Och vartannat album i Bob hunds produktion kommer alltid att vara strängt studiopolerat (som "Dödliga klassiker" och "Låter som miljarder"), medan vartannat blir friare och fräsigare ("0-100").

Det är i mötet med publiken som bandet kan bli oberäkneligt och intressant på riktigt. För att säkerställa den livekänslan har bandet testat ett nytt grepp: Att under ett par vårkvällar på Orionteatern i Stockholm spela in publikens allsång till de nya låtarna. Även om knepet inte kan få veteranupplagan av Bob hund att matcha punkrusenergin från det självbetitlade albumet (1994) eller ens den bachanaliska livslusten på hitskivan "Stenåldern kan börja" (2001), är det faktiskt länge sedan de har låtit lika lekfulla som här.

"Många bollar i elden" är en given favorit med sin glättiga och halkande popmelodi, som skriven av en desperat Abba Teens-variant av Povel Ramel på rullskridskor. Här kommer också publiken för första gången till sin rätt med ett fotbollskörs-ooande och det frenetiska handklappandet. Annars är det svårt att inte också förtrollas av första singeln "Vi är så lyckliga (…)", som på sant Thomas Öbergskt maner lämnar lyssnaren i ett splittrat tillstånd mellan upprymdhet och totaldeppig sänkthet.

Vi ska ändå vara franka: I Bob hunds katalog på tio album placerar sig "0-100" på den något sämre halvan. Helt klart är det så. Men det hindrar inte skivan från att vara bland det mest inspirerande som släppts på svenska i år. Så starkt är faktiskt bandet – trots att det står lite stilla.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.