I byn Osebol är alla någon

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Marit Kapla har skrivit en mycket läsvärd bok om Osebol, byn hon växte upp i och som växt fast i henne.
Foto: Trinidag Carrillo
Tidigare VF-journalisten Marit Kapla har skrivit en fantastisk bok som griper tag och fascinerar. Hennes intervjuer med invånarna i Osebol är inte bara poetisk svensk nutidshistoria. Boken är också ett viktigt inlägg i debatten om landsbygdens framtid.

Författaren är uppväxt i den lilla byn strax söder om Stöllet vid Klarälvens strand. Det är länge sedan hon lämnade Osebol, men har hon verkligen gjort det? Osebol växte fast i mig, skriver hon i ett efterord. Det är många med rötter i landsbygden som känner igen sig.

Inspirerad av Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj tog hon initiativet att intervjua alla de 42 vuxna invånarna i byn. De har fått berätta sitt livs historia rakt upp och ner, avskalat och naket i boken med titeln Osebol (Teg Publishing). Deras berättelser blir till poesi när radbrytningen lånas från lyriken.

Åke Axelsson, född 1947, inleder berättandet:

Det ska jag tala om för dig

att mitt liv har varit som Värmland

Berg och dalar.

Det har gått upp och ner.

Så fortsätter boken i 800 sidor. Det är dramatiska olyckor och plötsliga dödsfall. Det är hårt arbete, vardagsliv och varm gemenskap. Sammanhållningen som förr gjorde att alla vuxna var med och fixade en slalombacke i byn. Potatisen tog de upp tillsammans på hösten.

Närheten som gör att den sociala kontrollen alltid finns där. I storstaden kan en människa ligga död i en lägenhet i månader. Här finns inte det sortens anonymitet. I Osebol är man nån, som Anna-Karin Larsson säger.

Här finns människor som har rötter i bygden sedan 200 år tillbaka. Här finns människor från Ungern, Polen, Norge och Holland som slagit rot här. Här finns entreprenörer, grävmaskinister och förtidspensionärer.

Här finns undersköterskan som stortrivs med att åka runt till de gamla och deltidsbrandmannen som är upprörd över att Torsby kommun dragit ner styrkan från fem till två. Här bor varghatarna och vargälskarna sida vid sida.

Här finns de yngre som tagit över släktgården och som tror det kommer att vända. Urban Nilsson, född 1976, är övertygad om att folk kommer att tröttna på att bo på varandra och kommer ut på landsbygden tillbaka.

Osebol är unikt, men det finns tusentals små byar som liknar Osebol. Byar som drabbats hårt av strukturomvandlingen. Skolan och affären försvinner. Jobb finns på annat håll och många tvingas motvilligt flytta.

I norra Värmland har jobben i skogen stadigt försvunnit. Sedan kom Vänerskogs konkurs och Byggelit stängde spånplattefabriken i Ambjörby.

Nu är det skidanläggningen i Branäs som skapar jobb, men mest för folk utifrån. Kanske flyttar vårdcentralen dit från Likenäs. Efterfrågan av vård är större vid skidbacken än i stugorna. De gamla i stugorna skapar ändå arbetstillfällen i hemtjänsten.

Osebol sjuder inte av liv som förr, men byn och dess invånare har inte gett upp. Så lätt dödar man inte en by.

Möjligheten till utveckling skulle vara större med en annan regionalpolitik. I Norge har glesbygdens folk bättre förutsättningar att bo kvar. Det måste kunna gå här också, med rätt politiska beslut i riksdagen, regionen och kommunen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.