Med knappt tre veckor kvar till valet till Europaparlamentet fick EU oväntat lite plats i Agendas partiledardebatt. Det är hög tid att höja temperaturen i en hittills mycket ljum valrörelse.
Det brände mest till på slutet när Jimmie Åkessons förkärlek för Viktor Orbáns illiberala Ungern avslöjades. Ungern var det enda land som gjorde rätt under flyktingkatastrofen 2015 som stängde sin gräns med taggtråd, hävdade Åkesson.
Orbáns Fidesz har en hel del gemensamt med Åkessons parti. De hoppas till exempel på stora framgångar för de högerextrema nationalistiska partierna i EU-valet. De börjar bli många nu, i Italien, Frankrike, Polen, Österrike, Tyskland, Danmark och Sverige.
De ifrågasätter aborträtten. De vill inskränka kvinnors och minoriteters rättigheter. De vill försämra för arbetarna och vingklippa medier och universitet.
De har framställt EU som ett hot mot nationen. De hatar pluralism och mångfald. De ser som sin uppgift att ena och rädda nationen, vars bästa står över individens rättigheter. Runt hörnet väntar den rena fascismen.
Nu har SD svängt och backat från sitt krav på att Sverige ska lämna EU. I stället säger de entusiastiskt att de ska ”förändra unionen inifrån”. Samma budskap kommer från franska Front National.
Författaren Malin Persson Giolito påminner i en krönika i DN om att det tyska nationalsocialistiska partiet gick till val 1930 på att förändra det tyska parlamentet inifrån:
Det gick ”bra” för nazisterna. De ”lyckades” över förväntan med sin reform. Och nu går de högerextrema mot det som sannolikt kommer att bli deras mest framgångsrika Europa-val någonsin. Det är så jävla deprimerande att jag hade föredragit att vi fortfarande diskuterat Swexit.
Hennes slutsats är att vi måste rösta i EU-valet. Inte för att EU är en frälsare, men för att samarbetet måste anpassas för att klara dagens problem. Annars riskerar Europa, varnar Persson Giolito, att drunkna i en vårflod av högerextremistisk dumhet.
Varningen är befogad. En granskning av vad SD:s två ledamöter Kristina Winberg och Peter Lundgren gjort under sina fem år i parlamentet klär av dem in på bara skinnet. Rapporten ”När de tror att ingen ser” från Arena Idé och Skiftet avslöjar det dubbelliv SD-ledamöterna lever och de lögner de levererar.
De säger att de vill ge mindre makt till Bryssel, men har röstat för att EU ska få ta in egna skatter. De säger sig slåss för arbetarna, men har röstat mot bättre villkor för yrkesförare. De säger att flyktingar ska få hjälp i närområdet, men har röstat nej till ett lån till Jordanien för att hjälpa flyktingar på plats.
Inte nog med att de inte gör som de säger. De är dessutom de lataste av de svenska EU-parlamentarikerna. Peter Lundgren har till exempel lagt 86 ändringsförslag i parlamentet under fem år att jämföra med Fredrick Federleys (C) 3 059. När de fått kritik för att ha röstat fel har de försvarat sig med att ”de hinner inte sätta sig in i allt”.
Den som funderar på att rösta på SD bör därför tänka om. De går inte att lita på och den högernationalistiska våg de rider på får inte bli starkare.