Hejdå – nu går jag och föder barn

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Foto: Christine Olsson/TT
Det jag inser när jag vaggar vägen fram till jobbet är att jag är längre och längre bort från domkyrkan när den slår för var dag som går.

Men nu får jag ändå räknas som höggravid och det är ingen av mina kollegor som öppet kritiserar mig för min allt senare ankomst. Jag upplever att jag befinner mig i ett alldeles särskilt tillstånd som gravid. Dels för att: det är det jag gör. Men också för att andra har en benägenhet att ge en ett slags undantagstillstånd. Det är bra. Fortsätt gärna.

När ni läser detta har jag checkat ut från jobbet för att föda och ta hand om barn. Bekymmersamma ögonbryn har höjts när jag förklarat att jag och lilla familjen från och med nu kommer att spendera en del tid hos släkt och familj i norra Värmland.

I norra Värmland finns ingen förlossningsavdelning och inget BB. Men barn föds även av kvinnor som bor i, säg Stöllet eller Sysslebäck – även om vissa inte hinner fram till residensstadens faciliteter och tvingas föda hemma eller i en bil.

Det är en skam det ska behöva kännas otryggt för vissa. Men akutmottagningen i Torsby är i alla fall inte insparad än.

Så det ordnar sig. Visst, bebis?

Så här jobbar Värmlands Folkblad med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.