Mäktig allsång i Nöjesfabriken

Scen
PUBLICERAD:
Publiken i Nöjesfabriken tog emot Viagra Boys med öppna armar.
Foto: David Gustavsson
De har en del gemensamt de båda banden som delade Nöjesfabrikens scen på långfredagen. Inte bara att värmlandsbördige Martin “Konie” Ehrencrona spelat i båda banden. Den här kvällen står han bara på scenen som en del av kvällens första band, Les Big Byrd.

Viagra Boys

Plats: Nöjesfabriken, fredag

Plus: Tvärflöjt i monoton rock är värt ett utropstecken eller tre!

Minus: Att Viagra Boys är ganska anonyma på scenen den här kvällen.

Les Big Byrd

Plats: Nöjesfabriken, fredag

Både Viagra Boys och Les Big Byrd ägnar sig åt en typ av rock som ofta stämplas med prefixet kraut, men som kanske framför allt kännetecknas av intensivt monotont pumpande bas och trummor. Lägg till vinande synthar och gitarrer tillåts både skeva och riva så börjar vi närma oss en ljudbild.

Les Big Byrd är det spretigare av de båda banden. Under ledning av Joakim Åhlund, kanske mest känd för sina andra band Teddybears STHLM och Caesars Palace, levererar de stadigt sväng med tydligt groove. I något fall påminner någon liten del av svänget om det vi känner igen från Teddybears. I någon annan låt sticker tankarna till Caesars, lyssna på till exempel I Fucked Up I Was a Child. Under en tredje, Mannen utanför, tänker jag på Avantgardet som Åhlund producerat.

Men trots att det är Åhlund, hans röst och gitarr, som står i centrum är det ändå på Frans Johanssons basspel och Nino Kellers trummor mycket av kraften i Les Big Byrd vilar. De har förmågan att ligga på gränsen till ett crescendo precis så där länge att man börjar hoppa av förväntan att det ska bryta loss. De förstår kraften i att hålla publiken på ständigt halster.

Les Big Byrd levererade och fick publiken att bryta ut i en mäktig allsång.
Foto: David Gustavsson

Kvällens höjdpunkt blir något väntat det lilla mästerverket Two Man Gang. När Les Big Byrd drar igång den kramar människor i publiken om varandra, sträcker armarna i luften och levererar, när det är dags för refrängen, mäktig allsång.

Publiken är med andra ord väl uppvärmd när det är dags för omtalade Viagra Boys att göra entré på scenen. Här är det sångaren Sebastian Murphy som är fixstjärna och centralfigur. Det är också någonstans mellan honom och basisten Henrik Höckert som Viagra Boys själ vilar.

Precis som hos förbandet kretsar mycket av musiken runt samspelet mellan bas och trummor. Majoriteten av låtarna drivs av Höckerts intensivt pumpande bas. Viagra Boys agerar på ett mer primalt plan än Les Big Byrd. De går lite mer rakt på målet.

Eftersom Viagra Boys kommer till Karlstad med ett mycket gott liverykte i bagaget gissar jag att Murphy och hans mannar inte har en av sina bättre kvällar. Det är nämligen lite si och så med närvaron. Framför allt hos frontmannen själv. Men publiken tar emot honom och bandet med öppna armar och hoppar uppskattande med till Research Chemicals som öppnar deras kväll i Karlstad.

Slow Learner och Frogstrap fortsätter i samma stil, men redan efter tre låtar kommer jag på mig själv med att fundera över om de är imponerande konsekventa eller bara saknar fler tricks sin bok? I Just Like You söker sig Murphy ner i publiken. Kanske för att skaka liv i sig själv. Men det är när vi lite drygt halvvägs når Sports som Viagra Boys peakar. Eller åtminstone deras material. För nog är versionen mer än lovligt loj?

Den här kvällen lever inte Viagra Boys upp till åtminstone mina förväntningar. Att döma av publikreaktionerna håller inte alla med mig.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.