Sörj först, bygg upp sedan

Ledare
PUBLICERAD:
Tornspiran på Notre Dame faller, men katedralens huvudstruktur överlever tack och lov branden.
Foto: Diana Ayanna
Världen sörjer. Notre Dame har brunnit, men katedralens huvudstruktur har överlevt lågorna och hettan. Det är först tid att sörja och sedan att återuppbygga den ovärderliga kyrkan.

Bilden från när den 93 meter höga tornspiran kollapsar påminner om när de två tornen vid World Trade Center föll samman 11 september 2001. Hela världen såg på. Efter chock och bestörtning följde samling och beslutsamhet.

Islamofoberna på yttersta högerkanten gör dock sitt yttersta för att även koppla den tragiska branden i Paris i den heliga och stilla påskveckan till islamistisk terrorism. Det är vidriga anklagelser helt utan grund.

Det finns inget som tyder på att branden skulle vara ett terrordåd. Omfattande renovering av den nedgångna katedralen pågick. Heta byggarbeten eller ett elfel är troliga brandorsaker.

Kyrkan har överlevt revolutioner och krig. Hitler hade bestämt sig för att spränga den när nazisterna retirerade från Paris 1944, men hans underlydande följde tack och lov inte hans order.

Nu ser en välbehövlig ansiktslyftning av ”damen” ut att ha slutat med en förödande brand. Det återstår att se hur mycket av kulturskatterna som fanns inne i kyrkan som klarat sig.

Notre Dames betydelse kan inte underskattas. När jag och fyra gymnasiekompisar tågluffade sommaren 1972 var den gotiska katedralen det första vi besökte när vi kom till Paris. Den gick före Louvren och Eiffeltornet. Vi kom aldrig upp i Eiffeltornet, men vi klättrade uppför trapporna till ett av tornen i Notre Dame. Under vandringen tänkte vi på ringaren Quasimodo från Victor Hugos klassiska roman.

Vi är inte ensamma om att uppskatta Notre Dame. 13 miljoner besökare om året gör det också. Katedralen har en given plats inte bara i fransmännens hjärtan utan även i många andras. Det var som president Emmanuel Macron sade ”en del av oss alla” som brann på måndagskvällen.

De stora minnesmärkena behövs för att kunna titta bakåt, och utan att blicka tillbaka är det svårt att se framåt. Därför är det viktigt att historiska monument som ödeläggs återskapas så långt det är möjligt. Det gäller Notre Dame lika väl som världsarvsstaden Palmyra i Syrien som IS förstörde 2011.

Kyrkan står ofta mitt i byn i det som ärkebiskop Antje Jackelén kallar en andlig geografi. Behovet av att bygga upp brunna kyrkor är starkt, oavsett om de är stora eller små.

I Värmland har kyrkorna i Brunskog (blixtnedslag 1972) och Ransäter (renoveringsarbete 1983) brunnit, men nu står de där igen och lyser i ursprungligt skick.

Senaste exemplet är Södra Rådas medeltidskyrka som totalförstördes i en anlagd brand 2001. En tidskrävande rekonstruktion pågår, men den har tyvärr stannat av i slutskedet på grund av brist på pengar.

Notre Dame ska byggas upp igen, lovar Macron. Redan har tre miljarder kronor skänkts till restaureringen av stenrika fransmän. Återuppbyggnaden kommer att ta tid, men det får den göra.

Det tog nästan 200 år att bygga den 850 år gamla katedralen. Tio år för att resa sig ur askan är bara en blinkning i ett historiskt perspektiv.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.