Inget tydligt regeringsalternativ

Debatt
PUBLICERAD:
SDP-ledaren Antti Rinne.
Foto: Antti Aimo-Koivisto
Det finska riksdagsvalet 14 april blev något mera ovisst än många förutspått.

På plats i Helsingfors några dagar innan valet och utifrån rapporteringen i finska media blev det snabbt klart att finska S, SDP, nog inte skulle göra ett riktigt så bra val som länge galluparna visat. Största parti? – ja, sannolikt men inga 20 procent i väljarstöd utan blygsammare 17,7 procent och 40 mandat (+ 6 mandat). Vissa oklarheter i budskapet jämte en sämre valspurt gjorde att SDP blev en mindre stark valetta än förväntat. Racet blev en match inpå målsnöret mot starkt spurtande högerpopulistiska Sannfin med 8 000 röster färre och en väljarandel på 17,5 procent och 39 mandat. Populistiska partiledaren Halla-Aho valde som taktiskt drag att ställa sig på klimatskeptikernas sida och hävda att vanligt folk får betala för koldioxidskatter med mera medan de mera välmående har råd att köra Tesla och andra dyra elbilar. Med det lockade han många väljare från soffan till valurnan. Det bidrog, jämte att valdeltagandet steg något till 72 procent, och därmed gjorde Sannfin till valets näst största parti, med bara 0,2 procent och ett riksdagsmandat mindre än valvinnaren SDP med sina 40 riksdagsmandat. Tredje största parti blev moderata Samlingspartiet med 38 mandat (17 procent av rösterna) medan tidigare statsministerpartiet, Sipiläs Centern tappade 18 mandat och nu får nöja sig med en väljarandel på 13,8 procent och blygsammare 31 mandat. De gröna – störst i huvudstaden Helsingfors – gjorde också ett starkt val och ökade till med 5 mandat till nu 20 mandat (11,5 procent). Även Västerförbundet gjorde ett starkt val (8,2 procent i stöd) och ökade med 4 mandat till nu 16 mandat. Dessa två jämte Sv folkpartiet med sina 9 mandat kan förväntas ingå i Rinnes nya regering tillsammans med antingen Samlingspartiet eller något mindre sannolikt Centern.

Att det utifrån detta resultat blir en knepig regeringsbildning för SDP-ledaren Antti Rinne är helt klar. Detta mot bakgrund att det krävs minst 101 mandat för en regering att få igenom sina saker i riksdagen. Och ska man bilda en koalition som garanterar det så blir det en hel del förhandlande innan Rinnes regering är på plats. Möjligen inte före utan efter Finland först genomfört sitt EU-val i slutet av maj. Men senast till finska EU-ordförandeskapet 1 juli måste en stark regering vara på plats. Kommer Centern med ett svidande valnederlag och sannolikt partiledarbyte efter Sipilä vilja ingå med sina 31 mandat i en Rinne-ledd regering? Är nog då lite mera sannolikt med Samlingspartiet – 38 mandat – och det skulle räcka mer än väl att formera en stark regering med i så fall 123 av riksdagens 200 mandat bakom sig. Minst sannolikt är nog ändå att näst största partiet Sannfin med den stora värderingsklyftan mellan SDP och Sannfin kommer att erbjudas ingå i en Rinneledd regering. Men som alltid när det gäller finsk politik är dock osvuret bäst att säga. Rinne lär nog ändå inte vilja ha in populisten Halla-Aho i regerandets kramgoda stugvärme. I slutet av maj eller en bit in i juni vet vi mera säkert hur det går.

Noterar dock att det måste vara roligt för de svenskspråkiga i Raseborg/Ekenäs, Karis i Nylands län att den unga och sympatiska Johan Kvarnström, chefredaktör på Arbetarbladet, lyckades “ta över” en tillräckligt stor andel av den allvarligt sjuka, f d vice SDP-ordförande Marit Felt-Rantas väljarbas i västra Nyland för att nu bli invald i Finlands riksdag. Starkt gjort av Johan och hans kamrater där! Men generellt måste annars konstateras att S i Finland som på andra håll i Europa en hemläxa att nu göra när det gäller att lyssna och försöka vara mer i fas med partiets inte så sällan lite frustrerade arbetarväljare. En för svag organisation och en del slarv med programarbetet och budskapsutformningen behöver också rättas till inför framtiden.

Robert Björkenwall

frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl a riksdag och regeringskansli m.m.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.