Hur lågt kan man egentligen sjunka?

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Om ni bläddrar framåt kan ni läsa om Norsälven och dess förrädiska älvbrinkar. När jag var ute med kommunens geotekniker berättade hon om den luriga kvicklera som är flitigt förekommande utefter vattendraget i fråga, och som bidrar till skredbenägenheten.

Kvickleran är mycket finkornig och vattenbemängd, vilket gör att den snabbt och utan förvarning kan komma på glid. Däremot är det knappast nån större risk att man fastnar med foten i den. Nej, då snackar vi om kvicksand.

När jag var liten var det en av mina många fasor, att plötsligt slurpas fast och sakta men säkert sugas ned i mörkret. Det hade man ju sett i gamla västernfilmer, båda hästen och kobojsarn kunde försvinna i ett huj.

Tack och lov är dock detta blott en myt.

Kvicksand finns visserligen, den uppstår när grundvatten strömmar uppåt i en grop med sand. Sanden kan då uppföra sig i princip som en vätska utan friktion. Men längre ned än till midjan ungefär kan man inte sjunka även om man skulle ha lust, eftersom sandens densitet är högre än hos människan.

Det betyder i och för sig inte att kvicksand är ofarlig. Häromåret rapporterade Expressen om en engelsk kvinna som gick ut på en kvällspromenad och fastnade i strandsanden – varpå tidvattnet forsade in. Hon drunknade.

Sensmoral? Håll knallandet på vägen. Eller i skogen.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.