• idag
    9 aug
    19°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    10 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    11 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    12 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    13 aug
    18°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Starrin sonderar: forskar om våld

Debatt
PUBLICERAD:
"Inom socialtjänsten har man pratat om familjekonflikter eller att det rört sig om försummelse av barn istället för att säga rakt ut att det faktiskt handlar om våld", säger forskaren Helén Olsson i intervju med Bengt Starrin.
Foto: Anders Wiklund/TT
STARRIN SONDERAR: I serien "Nyfiken på forskning" intervjuas Helén Olsson som är filosofie doktor i hälsovetenskap och lektor i socialt arbete vid Karlstads universitet. Hon har ett långt yrkesliv bakom sig som socialarbetare innan hon påbörjade sin forskarutbildning, som kröntes med en doktorsexamen 2013. Att vara ute i friska luften, i skog och mark med sin stövartik förhöjer tillvaron. Och att paddla kajak utmed Ångermanälven, där hon och maken har ett fritidshus, är helt magiskt.

Helén berättar engagerat om sin doktorsavhandling som handlar om att minska risken för våld och främja återhämtning inom den rättspsykiatriska vården. Patienter som är inskrivna inom den vården riskbedöms var sjätte månad. Utifrån riskbedömningen görs sedan en värdering av vilken vård som skall ges.

I sin avhandling granskade hon alla riskbedömningarna från 1997 till 2010. Hon intervjuade sedan dem som minskat risken för återfall med 30 procent.

– Många hade begått grova våldsbrott, som ofta skedde i samband med missbruk och psykisk ohälsa. I detta kaos beskrev patienterna också hur de förlorade empatin för andra människor.

Helén berättar att patienter kunde exempelvis säga:

– Jag hade ingen medkänsla alls med dem. Hur kunde jag göra så? Det var ju jättesjukt.

Helén menar att ett snabbt agerande från samhället hade kunnat förebygga många våldsdåd. Hon förklarar:

– Om samarbetet mellan socialtjänsten, rättspsykiatrin och polisen fungerat bättre hade man kunnat upptäcka riskbeteenden i god tid. När man ser att personen som kommer till socialtjänsten mår dåligt borde man självklart ställa frågan om det finns risk att denne kommer att göra någon annan människa illa.

Samtliga som Helén intervjuat har berättat om att de under sin uppväxt var utsatta för våld, endera genom att man bevittnat våld mellan vuxna eller att man själv varit utsatt.

– Våld under uppväxten leder lätt till en våldsspiral. Våld föder våld, tillägger hon.

När man pratar om våld i nära relationer snuddar man vid ett angeläget men också känsligt ämne. I Sverige mördas årligen ett femtontal kvinnor av sin man.

– Att prata i termer av våldsutsatthet har varit problematiskt för forskarsamhället. Många myndigheter har också haft en tvekande inställning att agera till skydd för utsatta i denna privata familjesfär. Inom socialtjänsten har man pratat om familjekonflikter eller att det rört sig om försummelse av barn istället för att säga rakt ut att det faktiskt handlar om våld. Att säga som det är har varit tabu och socialarbetaren har inte vågat ta tag i frågan om våld utan i stället glidit undan. Man har inte frågat barn som varit med om våld hur rädda de varit och hur våldet påverkat dem.

– Förr sa man om mannen som slog sin hustru. ”Det ordnar sig om man får honom nykter och att han får ett arbete”. Visst är det viktigt. Men det räcker inte. Man måste våga ställa frågan om våld. Förr var inte heller våldtäkt inom äktenskapet straffbart. Det kriminaliserades först 1965. Och det var först 1979 som det blev olagligt att slå sina barn. Brist på forskning och en tydlig lagstiftning har gjort området svårt att arbeta med. Socialarbetarna har inte haft mandat, säger Helén.

Helén berättar att hon för närvarande forskar om våld och hedersförtryck. I ett projekt studerar hon socialsekreterarnas erfarenheter och många menar att de har för lite att luta sig mot hur de skall göra i praktiken. I ett annat projekt studerar Helén unga vuxna som utsatts för hedersvåld.

– Det finns grader när det gäller nivåer på hedersförtryck i familjer. I de allvarliga fallen handlar det om att man börjar begränsa och införa tvång i små flickors tillvaro. De kan utsättas för könsstympning eller tvingas till barnäktenskap. Regler sätts upp för vilka flickorna får umgås med. Helst inte med pojkar. Flickors bestämmanderätt över sitt liv minskar i takt med stigande ålder.

Helén berättar att det är mannens heder som står på spel.

– Mannen har ett ansvar att värna om familjens heder. Och det är kopplat till kvinnornas sexualitet. Det kan lätt uppstå rykten om att en kvinna till exempel pratat med en man eller tagit en man i hand. Det handlar då om att rentvå familjen från en vanärad heder.

– Det är inte bara pappan som ansvarar för kontrollen och bestraffningen av flickorna. Det kan också vara bröder, systrar och mödrar. Om inte en dotter sköter sig och rättar sig efter hedersnormerna riskerar också mödrarna att förlora sin heder. Det främsta uppdraget har familjens söner. Vare sig dom vill det eller inte.

Men det finns mammor och även män som gör motstånd mot hederskulturen, berättar Helén.

– Men de är ofta bespottade och utsatta för trakasserier.

Utbildningen om hur man som socialarbetare skall arbeta med frågor om våld i nära relationer har varit undermålig, säger Helén.

– Nästan obefintlig, lägger hon till, och fortsätter.

– Vi har under en lång tid examinerat socionomer som inte fått någon utbildning alls om den saken.

Märkligt tänker jag och undrar hur det kommer sig.

– Man har värjt sig mot begreppet våld i nära relationer. Forskarsamhället har studerat orsaker till våldet, men inte så mycket kring vad som fungerar på ett individplan.

Helén berättar att 2004 gjorde Högskoleverket en kartläggning av hur högre lärosäten inkluderade våld i nära relationer i undervisningen. I rapporten undrades varför man inte tog sig an denna viktiga fråga. Ett svar som man fick var att ”Vi har inte lagt in det i undervisningen för män kan ta illa upp”.

Helén är en djupt engagerad forskare. Hennes forskningsområde intresserar och berör många.

Det är dags att runda av. Jag ställer den avslutande frågan om vad hon gör på fritiden.

– På fritiden vill jag vara ute i friska luften, oavsett väder. Går ofta ut i skogen med min stövartik och låter tankarna flöda fritt. Det är välgörande och jätteviktigt för mig.

– Jag är också nybliven kajakägare. Det är ett helt magiskt sätt att koppla av på, säger hon och skiner upp.

Bengt Starrin

Professor emeritus

Karlstads universitet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.