Resurser finns men fungerar inte ändå

Krönikor
PUBLICERAD:
Foto: Janerik Henriksson/TT
Ena veckan är systern förundrad vilka resurser som finns från det offentliga samhället när man behöver det.
Två veckor senare gråter hon och är extremt frustrerad för att det inte fungerar som den lättnad som var meningen.
Ändå verkar alla göra så gott de kan.

Det handlar om hemtjänst och den behövs för att min systers sambo har fått en stroke och senare även ramlat och brutit sig. Efter en tid på vårdboende kunde han få komma hem, men min kloka syster begrep att hon borde ta emot hjälp för att klara en del av det praktiska. Att slänga runt med en fullvuxen karl i grundläggande omsorg är ansträngande för den som själv fyllt 70.

Så det avtalades att hemtjänsten skulle ta hand om uppstigning, läggning och duschande. Efter bedömning kom också hantverkare och anpassade hemmet för att arbetsmiljön skulle funka, man tog t ex bort trösklar. Och insatsen påbörjades.

Men efter ett par veckor har den största svagheten visat sig. Nämligen att det är nya människor som dyker upp varje gång. Trevliga och kompetenta jovisst, men främlingar. Som behöver få instruktioner om hur just den här kunden bäst tas om hand.

Nyhetsflödet visar att min syster inte är ensam om detta tillstånd – statistik från Sveriges kommuner och Landsting säger att ser man till hela landet så möter en äldre hemtjänstmottagare i genomsnitt 15 olika personer under en tvåveckorsperiod. Värst var det 2018 i Essunga (Västergötland) där genomsnittet var 24 personer och till de bättre kommunerna hörde Munkfors där en äldre ”bara” behövde möta elva olika människor under 14 dagar.

Den äldre i detta fallet, min systers sambo, är väldigt tålig och verkar inte må särskilt dåligt av att ständigt möta nya ansikten. För hans anhörigvårdare – min syster – är det besvärligare eftersom det blir en väldig massa merarbete. Att förklara hur det brukar gå till, vad som funkar bra och dåligt för sambon, vad han kan och inte kan… hon blir stressad eftersom detta också kombineras med att hemtjänstens schema gör att sambon inte kommer upp på morgonen när han behöver utan får ligga och vänta.

Jag lyssnar igenom ett seminarium om hur man skapar kvalitet i hemtjänsten. Frågan är angelägen eftersom det är den del av vården som växer snabbast och den åldrande befolkningen säger ju att verksamheten kommer att bli mer omfattande dels p.g.a. åldersfördelningen, men också för att fler bor hemma även efter de blivit ganska vårdkrävande.

MEN – rapporterna säger att vårdkvalité (vilket väl antal ansikten man möter får räknas till) inte har med pengar att göra, man har mätt vårdkvalité i hur stor del av arbetstiden en hemtjänstanställd tillbringar hos brukarna. Det varierar mellan runt 80 procent och under 50 procent – och det beror inte på geografi heller för det är inte storstadskommunerna med korta avstånd som klarar att leverera hög procent av arbetstiden hem till de som anlitar dem. Det tycks bero på planeringsmetod.

Forskarna inom det här området tror att digitala verktyg kan hjälpa till att kvalitetssäkra hemtjänsten och när samma syster jag skriver om ovan och undertecknad var på hälsomässa med digitaltema i Norrköping för några år sedan såg vi jättemånga lattjolajbans lösningar som kunde ha ökat trygghet och servicegrad inom äldreomsorgen. Exempelvis – golv som tände lampor då en sängliggande satte ner fötterna, så man inte snubblar i mörkret på väg till toan.

Vad ser jag i verklighetens hemtjänst just nu? Att digital teknik används för att hemtjänstpersonal ska logga in och logga ut för att dokumentera sitt besök hos en brukare och att digitala system räknar ut arbetsschema ”the Toyota Way” d.v.s. man matar in antal personal, timmar som ska levereras och antal kunder - och vips spottas det ut ett arbetsschema som inte alls bryr sig om ifall Berta eller Hildur eller Göte mår bäst av att samma människa kommer varje dag. I effektivitetens namn finns också vikariepooler vars vikarier inte vet från den ena dagen till den andra var de ska arbeta.

Resten av världen blir alltmer användarstyrd på ett helt annat sätt. Jag sitter hemma och bokar in resor hotell m.m. hur enkelt som helst och kan dessutom använda digitala sajter som Pricerunner eller Trivago för att få bästa möjliga pris.

När jag vill delta i pensionärsgymnastik går jag in och bokar en plats – vill jag klippa håret gör jag samma sak. Vill jag dessutom att exempelvis Malin ska klippa mig får jag gå in och kolla hennes tillgängliga tider.

Varför går det inte att göra samma system för dem som anlitar hemtjänst? Varför kan användarna inte gå in och boka sina tider om de vore massagetider eller frisörbesök? Hemtjänstens uppgift blir att se till att det finns tillräckligt många tider för beställda timmar men sedan är det upp till kunderna att hitta sin tid. Och vill jag då att just Anna ska komma och duscha mej så får jag kolla när Anna är i tjänst och har lediga tider.

Fördelen för personalen är att de faktiskt kan få större inflytande över sitt arbetsschema, de kan bygga relationer på ett nytt sätt och lära sig mycket om vad en speciell person behöver och uppskattar.

Kundbokningar fungerar självklart i den kommersiella sektorn.

Varför fungerar inte offentlig service på samma sätt?

Jag vill inte att min syster ska behöva gråta i onödan….!

Fakta

Så många personer från hemtjänsten får en äldre person i Värmlands kommuner hjälp av under loppet av två veckor:

Arvika: 19

Eda: 18

Forshaga: 22

Hammarö: 12

Karlstad: 19

Kil: 15

Kristinehamn: 20

Munkfors: 11

Sunne: 14

Säffle: 19

Torsby: 16

Årjäng: 18

Uppgifter saknas från Grums, Hagfors, Filipstad och Storfors.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.