En inte så skrytig tåghistoria

Krönikor
PUBLICERAD:

Tågskryt kallas det, tydligen. Allt det där en läser om personer som planerar häftiga semestrar medelst tåg, eller vill berätta om att de precis upplevt något sådant.

Foto: Aron Eriksson

Plötsligt signalerar det högstatus att ha tid och ork att planera rutter för att möta våren i Europa eller ämna ägna hela sommarsemestrar till att utforska obskyra utkanter av Moldavien.

Jag har naturligtvis också fallit pladask för idén om tågsemester. I tanken skammar jag alla mina vänner och bekanta som utan omsvep berättar att de befinner sig på andra sidan jorden för att lapa sol – nog ser jag att de checkat in på Arlanda strax innan, klimathatarna!

Jag vill också tågskryta. Men jag kan inte, för jag planerar inga häftiga semestrar.

Det närmsta jag kommer är att berätta att jag åkte Fryksdalsbanan mellan Torsby och Karlstad häromveckan. Men av den vackra banan såg jag inget, eftersom det var kväll och beckmörkt ute.

Dessutom kissade mitt barn ner hela sig och mig, så han fick åka i bara blöjan i sin åkpåse medan jag satt i nedkissade jeans hela vägen.

Jag tvivlar på att det kvalar in i kategorin högstatus.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.