Trolig S-seger i finska riksdagsvalet

Debatt
PUBLICERAD:
Stefan Löfven tillsammans med Finlands socialdemokratiske partiledare Antti Rinne.
Foto: Roni Rekomaa
Den 14 april är det riksdagsval i Finland. Opinionsläget är stabilt och indikerar att Socialdemokraterna, SDP – nu i opposition – är störst och kan enligt olika mätningar förväntas få runt 20-21 procent i väljarstöd.

De två stora regeringspartierna Samlingspartiet och Centern (statsminister Sipiläs parti) tappar båda mark och är nere i 18,6 procent respektive 14,7 procent i stöd. Högerpopulistiska SannFin har – efter en tidigare nedgång – nu ökat lite och samlar runt 11,4 – 12 procent i stöd. Troligen klarar SDP och partiledaren Rinne att behålla detta överläge och skulle därmed på valdagen bli den som i egenskap av största parti får uppdraget att forma en ny SDP-ledd koalitionsregering med sannolikt De gröna (14,6 procent i stöd), Vänsterförbundet (8,6 procent i stöd), Svenska folkpartiet (4 procent i stöd) och något av de stora borgerliga partierna Samlingspartiet eller just nu tydligt minskande Centern, lett av impopulära statsministern Sipilä och som i opinionen inte minst tagit mycket stryk för den hårt kritiserade regionala sjukvårdsreformen Sote. En reform som nu fallit i Finlands riksdag och som resulterat i att Sipilä-regeringen har avgått och nu sitter kvar som expeditionsministär de veckor som återstår till valet i april.

Sippilä lär troligen avgå som C-ledare om partiets valnederlag blir så stort som mätningarna nu visar. En del av det förväntade tappade C-rösterna kan dock gå till populistiska Sannfinländarna som kanske kan göra ett bättre val i april än vad opinionssiffrorna nu antyder. Men SDP och dess ledare Rinne (oturligt drabbad av sjukhussjuka vid årsskiftet) bör ändå klara av att bli största parti i valet i april. Också inför EU-parlamentsvalet i maj ser SDP ut att göra ett bra val medan mätningarna pekar på väljartapp för några av de borgerliga partierna.

Går det som det nu ser ut i april i Finland kan Sveriges statsminister Stefan Löfven mycket väl snart ha sällskap av först Antti Rinne och senare i år i danska folketingsvalet kanske även få sällskap av just nu opinionsledande s-ledaren Mette Frederiksen (med runt 26 proc. i stöd) på kommande EU:s toppmöten under det finska ordförandeskapet efter den 1 juli. Och det vore knappast till nackdel vid vakthållandet av den nordiska välfärdsmodellen och kollektiva avtalslösningar som en framgångsrik modell för hur EU:s sociala pelare ska förverkligas inom hela EU. (Norge med sin lösligare EU-anknytning – EES-avtal – styrs ännu något år till av en Høyreledd borgerlig regering men där S-partiet AP dock stadigt är fortsatt största parti med runt 28 procent i opinionsstöd).

Idémässigt och praktiskt vore detta en klar tillgång med ytterligare två S-ledare vid rådsbordet i EU-Bryssel. Särskilt som den nordiska modellen – i hög grad just format av svensk och nordisk socialdemokrati – allt oftare åter lyfts fram som en ekonomisk och social förebild för övriga världen. Så även av progressiva demokrater i USA och olika välfärdsforskare som Wilkinson m fl. Minns hur Obama 13 maj 2016 manade andra att “var mer som skandinaverna”!

En solidariskt uppbyggd skattepolitik som finansierar en välutbyggd välfärdspolitik – om också med vissa brister – starka arbetsmarknadsparter som i kollektivavtal reglerar löntagarnas villkor och med en robust arbetsrätt i ryggen har tillsammans gjort de nordiska länderna både ekonomiskt, socialt och i livskvalitet till föredömen för andra. Därför är det heller ingen tillfällighet att de nordiska länderna ligger i topp som de bästa länderna att leva i – som en rad, årliga internationella jämförelser och livskvalitetsindex visar.

Bland de faktorer som lyfts fram om Sverige som ett mycket bra land att leva i framhålls att Sverige är bra för barn, att det är lätt att leva miljövänligt i Sverige och att de medborgerliga rättigheterna är starka. Och i det globala innovationsindexet ligger Sverige på en stark tredjeplats och i andra index placeras Sverige i topp som det land som har allra bäst rykte i hela världen. Finland – med lägst inkomstklyftor i Norden – får beröm i olika sammanhang för sina goda skolresultat och jämlika sjukvård samt för sin höga tillit bland medborgare. Och här har Sverige en hel del att lära av Finland, men så har Finland heller inte släppt fram marknadskrafterna inom skolans område och ännu inte heller inom sjukvården. Finsk polis är också mer effektiv av lösa brott än svenska polisen, trots att de är färre till antal.

I ett EU- och globalt perspektiv bor vi – trots ting som borde vara ännu bättre – i Sverige och Norden i den bästa av världar. En helt annan sak är sedan att det finns en hel del övrigt att önska vad gäller till exempel den på senare tid växande ojämlikheten, arbetslösheten som borde vara lägre och klyftorna mellan stad och land mindre än de är för tillfället i vårt i grunden ännu lyckliga hörn av världen. Kommande finska riksdagsval och senare EU-val är viktiga och värda att följa också i detta perspektiv och kaosartat osäkra Brexit-tider.

Robert Björkenwall

frilansjournalist, utredare med erfarenhet från riksdag och regeringskansli, författare till bl. a. en bok om Finland

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.