Stairway to heaven - fast tvärtom

Krönikor
PUBLICERAD:

Operation ”Stairway to heaven” påbörjades hemma under helgen. Redan efter första steget kände jag instinktivt: vad har jag egentligen gjort?

Den som är invigd förstår förmodligen redan nu vad jag skriver om. För övriga kan jag berätta att det handlar om mitt fantastiskt dåliga beslut att slipa vår vitmålade trappa ner till trä.

Det var inte bara att sätta igång med slipmaskinen. Framför mig har jag, förmodligen veckor, av färgskrapning i allsköns konstiga och långt ifrån ergonomiska vinklar.

”Men roligt är det och fint blir det”. Som unge Sven resonerar kring lådbilsbyggandet i barnboksförfattaren Emma Adbåges ”Sven sticker”.

Trots att vi bara kunnat titulera oss som husägare i ungefär ett och ett halvt år, förstår jag redan de där människorna vars renoveringar aldrig verkar få ett slut. Särskilt minns jag ett par gamla klasskamraters föräldrar som renoverade i minst ett decennium. Så till den grad att vi aldrig kunde leka inuti deras hus. Det var på nåder man ens fick låna toaletten.

Ett projekt öppnar hela tiden upp för ett nytt. När trappan är färdig och hårdvaxoljad, ska vävtapeten i samma rum ner och ny tapet upp. Därefter nya lister och förhoppningsvis någon annans ratade innerdörrar. Och så fortsätter det.

Men hemma hos oss ska barnens kompisar i alla fall alltid vara välkomna, även om tapeter hänger halvvägs från väggarna.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.