Hundraårigt förbund för konsten

På lördag är det 100 år sedan föregångaren till Värmlands konstnärsförbund bildades. Allmänheten kommer främst märka av jubileet under årets höstsalong som ska bli något extra, men inom förbundet pågår ett förändringsarbete.

– Styrelsen jobbar stenhårt med att förnya sig, säger ordföranden Bo Wadman Larson.

Värmländska konstnärsförbundet bildades 1919 för att "stödja och främja den värmländska konsten och dess utövare och därför ska det årligen anordnas en samlingsutställning i residensstaden”, skrev initiativtagaren Wenzel Björkhagen i Karlstads-Tidningen efter förbundets första sammanträde.

Enligt källor var förbundet delvis ett forum för att balansera Rackstadkolonins dominans inom den värmländska konsten.

I dag, 100 år efter det första sammanträdet, står Värmlands konstnärsförbund som det heter nu delvis inför samma utmaningar som 1919 – trots att mycket har förändrats.

– Det är en helt annan värld nu. När förbundet bildades fanns inga gallerier, konsthallar, inget Värmlands museum. Så vad skulle konstnärerna göra? Konstnärsförbundet var ett sätt att samla konstnärer och ge dem möjligheter, säger Annika Eriksdotter som sitter i styrelsen sedan tre år tillbaka.

Återväxten viktig

En av de viktigaste frågorna då som nu är att kunna locka till sig unga konstnärer.

– Det är jätteviktigt att vi får in unga för att få återväxt och en levande verksamhet. Och vi behöver få veta vad kulturarbetare behöver i dag, säger nuvarande ordföranden Bo Wadman Larson som tillträdde för ett halvår sedan.

Den allra första ordföranden som tillsattes 1919 blev inte helt oväntat Wenzel Björkhagen, journalist, konstnär och förbundets drivande kraft fram till sin för tidiga död 1926 i sviterna efter en olycka.

Därefter tog häradshövdingen Torsten Nilsson sig an ordförandeskapet inför en viktig utställning 1927. Han hade ett stort konstintresse och hans syster Vera Nilsson var då en av Sveriges mest uppmärksammade unga målare. På utställningen deltog konstnärer från både förbundet och den "rivaliserande" Rackstadgruppen samt äldre konstnärer som inte valt sida. 1929 flyttades utställningarna till det nyöppnade Värmlands museum där de i huvudsak hållit till förutom avstickare till Kristinehamn och Arvika de senaste 15 åren.

Vill lyfta förbundet

Konstnärsförbundets nuvarande styrelse hoppas nu att hundraårsjubileet ska kunna bli ett tillfälle att ta krafttag för att synliggöra och vitalisera förbundet.

– Alla konstnärer jobbar på sitt håll och sammanstrålar i utställningar. Men nu vill vi lyfta förbundet till något som i högre grad är något som förenar, säger Annika.

Styrelsen planerar att i framtiden att förlägga sina möten till olika orter i länet för att komma närmare medlemmarna och en jubileumsgrupp har bildats i samarbete med konstföreningen för att komma med förslag för vad som ska göras under året.

Verksamheten

Förbundets invalsnämnd brukar i regel godkänna tre till fyra nya medlemmar per år. Kravet är att man nyligen ska ha gått ur konsthögskola eller vara aktiv konstnär.

– Det är en kvalitetsstämpel att vara med, i konstvärlden visar det att man är aktiv.

På vilka andra sätt verkar förbundet för sina medlemmar?

– Vi har ett stipendium som vi delar ut varje år till Åke Nermans minne. Och i år kommer det ett nytt stipendium som kallas för Årets utropstecken. Det får man för att man gjort något som utmärkt sig under året och blir nominerad till av kollegor i förbundet, säger Annika Eriksdotter.

I övrigt är frågan svår att svara på men styrelsen hoppas att under året påbörja ett arbete med att lägga en ny grund för att samla förbundet och trimma det inför framtiden, bland annat genom mötesplatser för medlemmarna och att synas mer i sociala medier.

– Styrelsen jobbar stenhårt med att förnya sig, säger Bo Wadman Larson.

Kollegor och konkurrenter

– Det finns en positiv trend som vi ska spinna vidare på och få medlemmarna att komma varandra närmare trots att vi är konkurrenter på sätt och vis. Jag tror att det finns ett uppdämt behov av engagemang som vi kommer få stor nytta av.

Liksom konstgrupperna på tidigt 1900-tal är yrkeskollegorna även i dag alltså i viss mån konkurrenter. Både om de stipendier som förbundet och konstföreningen delar ut, men även om utställningsmöjligheter.

– Självklart glädjs man åt kollegors framgångar men jobbet som konstnär är som ett slags tävling. Man måste arbeta stenhårt hela tiden för att vara med och synas, om det nu är vad man vill, säger Annika Eriksdotter.

Jubileumssalong

Årets höstsalong är med det i åtanke öppen för alla i förbundet, utan jurybedömning för att komma med. 135 av de drygt 200 medlemmarna hade när det här publiceras anmält intresse för att medverka, troligtvis fler än någonsin tidigare.

I år kommer utställningen att visas i Värmlands museums nya utställningshall samt i de tre rummen på nedre våningen i Cyrillushuset. Utöver ny konst visas den samling av självporträtt som olika konstnärer gjort i samband med salongens katalog de senaste 50 åren. Förhoppningen är att det även ska ske något publikt som lyfter fram jubileet varje vecka under utställningen.

Konsten kommer först

– Det viktiga är att konsten får synas. Vi jobbar för konsten i ett större perspektiv i en tid med trender i världen som faktiskt hotar friheten att uttrycka vad man vill, säger Annika och betonar att förbundets medlemmar under åren lämnat djupa spår efter sig.