Förnekelsen av Frödings esoterik

Debatt
PUBLICERAD:
Foto: Caroline Englund
Klargörande om Gustaf Fröding.

Efter min debattartikel i VF sommaren 2018 med uppmaning till GF-sällskapet att göra GFs kosmiska världsåskådning till tema under Fröding-dagarna, kom det inget svar. Heller ingen Fröding-granskare ansåg det vara värt bryderiet att bemöta mitt påstående att GF-forskningen har missat vad han egentligen ville med sitt liv och sin diktning. Den ende som svarade var Gunnar Odhner som ansåg att GFs världsbild var avlad av ”en sjuk gammal man” (I 1898 var GF 38 år gammal!). Med andra ord är kunskapen hos de flesta (och viljan hos många granskare) lika med noll till att ta GFs esoterik på allvar, den han från gymnasietiden i Karlstad utvecklade och så småningom uttryckte i dikt och småhäften han själv utgav, samt i en mängd opublicerade handskrifter.

Frödings ”åskådning”

I korthet bestod den av Alltets evolution, en levande utveckling där allt påverkar allt annat. Han själv samspelar med denna process såväl i dröm som i vaket tillstånd. Allt har en sorts medvetenhet, från atomer till människor till solsystem, vad som i dag kallas panpsykism. DN:s vetenskapsjournalist Per Snaprud har i boken ”Medvetandets återkomst” redogjort för hur detta synsätt är dagsaktuellt inom forskningen.

GF fångar det kosmiska skeendet i ett enda begrepp, kanske det mest hissnande ordet i svenska språket: Föralltelse. Denna världsbild ligger naturligtvis en bit från det folkliga och värmländska, det han kallar sin kammarkonst. Men det är inget förklenande av Dansen borti vägen att hans kärleksäfventyr af en helt annan art framstår som altruistisk utmaning till dagens egosystem som håller på att skövla planetens ekosystem.

Hans resa från egoism till altruism blev att klättra kärleksstegen Sokrates berättar om i Platons dialog Symposion, från ungdomsförälskelse, till kärlek i naturupplevelse, till högsta älskog i visdom, godhet och sanning. GF hamnade till slut i en platonisk metafysik där verkligheten är både fysisk och överfysisk, i identifikation med Alltet. Syftet med allt mänskligt liv blev då för honom ”driften att gifva andra allt det goda man önskar sig själf och vetskapen om att detta är enda vägen till lyckan, samt driften att söka det högsta av sanning och skönhet, oberoende av alla yttre lagar, och det därmed förbundna modet att förkunna och verka för de idéer man funnit eller trott sig finna under sökandet.”

Även om det skrivits 30-40 gånger mer OM nationalskalden än vad han själv skrev, har de flesta missat eller ignorerat den esoterik som låg bakom hans skaldekonst, så som han skriver i sitt förord 1898: Till sist vill jag erinra om den olikhet i åskådning som hos mig varit rådande vid olika perioder af mitt lif och som här och där i dikterna avsatt olika aflagringar.

Han gick i väggen

Men denna ”åskådning” missuppfattades och förlöjligades även så till den grad, att frustration och förtvivlan grep honom. Hade han levat i dag, skulle han sannolikt gått i väggen, så som han gjorde 1898. Visserligen hade han haft psykiska problem i flera perioder, men den här gången var det en speciell orsak, nämligen att han överväldigades av djup besvikelse över att det han egentligen ville med sitt liv och sin diktning förnekades, ignorerades, eller missförstods. Att han två år tidigare hade dragits inför domstol för en av sina ”osedliga” dikter bidrog till missmodet över att Sverige inte ville veta av vad han egentligen syftade till. Men så är det även i dag.

Vad är esoterik?

Vi lever i en kultur byggd på två principer eller pelare: religion och vetenskap. Parallellt med dessa har det i århundraden existerat en tredje väg för att förstå verkligheten: Esoterik. Frödings åskådning är denna tredje väg, som även utgör bro mellan de två andra. När han känner att något inom honom pockar på och vill fram, kan han ”förnimma” vad Leibniz och Goethe, Pushkin och Nietzsche, Beethoven och Gauss har upplevt och beskrivit, likadant som Hilma af Klint när hon beskriver sitt esoteriska måleri. Inte minst har Swedenborg och otaliga med honom insett ”något högre”, ofta i upplevelser som betecknats som dröm eller vision, men även ”schizofreni”. I Platons Faidros hittade GF tokerier som passade honom: ”gudomlig galenskap”, ”mystisk galenskap” och ”poetisk galenskap”.

Ingmar Bergman och Fröding

Den som kommit GFs esoteriska ”åskådning” närmast i vår tid, är Ingmar Bergman. Om Bergman hade läst något av GFs sena diktning är osäkert, men i TV-serien ”Bergman på Fårö” berättar han hur hans eget sökande kunde sammanfattas i en scen från ”Enskilda samtal”. Anna (Pernilla August) frågar sin farbror biskopen i Uppsala (Max von Sydow): Hur kan du tro på Gud? Biskopens svar är som klippt ur GFs ”åskådning”:

Säg inte Gud. Säg det heliga. I varje människa finns det. Allt annat är attribut. Du kan inte fånga människans helighet. Samtidigt är det något att hålla sig till. Något alldeles konkret. Även i döden. Det är bara diktarna, musikerna och helgonen, som speglat detta. Dom har sett och vet – och förstått. Inte helt – utan i skärvor. Vi kan bara skönja det ofattbara. Inskriven i människans helighet finns sanningen. Och man kan inte begå våld mot sanningen, utan att man far illa – och gör illa.

Allt är heligt

GF såg det heliga i allt, men avvecklade det teologiska gudsbegreppet då han ansåg att det skapat så mycket våld, krig och förföljelse. För honom var allt kosmisk evolution, en levande process där människan i framtiden kommer att inse att enbart altruism kan lösa de oerhörda problem vi står inför:

”Kärleksäfventyr af en helt annan art”.

Rolf Erik Solheim, Arvika

norsk författare, civilingenjör och kulturskribent, föreläser på Karlstads Stadsbibliotek 5 mars om boken ”Gustaf Fröding – och jag”

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.