Makalöst av von Hausswolff

Scen
PUBLICERAD:
"Det blir jobbigt för alla som vill och behöver förhålla sig till något i en box", skriver VF:s recensent om torsdagens konsert med Anna von Hausswolff.
Foto: Tommy Andersson

Sensoriskt kaos framkallat av en ljudmässig expedition. Anna von Hausswolffs musikaliska upptäckande är stundtals makalöst.

Skulle tid och rum gå att böja skulle Anna von Hausswolff garanterat klara att göra det med en orgel. Även om hon allra mest med skräckingjutande stämningar förflyttar Nöjesfabriken till en plats där döden ständigt är närvarande. Senaste albumet Dead magic har rosats med rätta. Den musikaliska mäktigheten skapar på egen hand förnimmelser av bilder, beröring, till och med smaker och dofter. Det är dramatik som är von Hausswolffs styrka. Från Arvikafestivalens Andromedascen fascinerade hon, men nu bemästrar hon till fullo en helt annan berättarkonst. Slående är hur hennes röst har utvecklats och mognat. Lekfullheten balanseras av gravallvar (!!). Läste i konkurrentbladet att hon inte alltid är vän med sin röst. I så fall är ovänskap mer intressant. För tankarna till Maurice Sendaks Till vildingarnas land. Det stora oväsendet, en dimension som kräver självförtroende.

Inte är hon heller fjättrad i någon genre. Det blir jobbigt för alla som vill och behöver förhålla sig till något i en box. Ogenerat kastar hon lyssnarna mellan de världar hon väljer att måla upp. Kasten är så tvära att lyssnare blir en felaktig benämning. Upplevare. Sedan kommer vi till paradoxen. Det är nämligen inte alltid angenämt. Men på samma vis en förklarar för ett barn att alla känslor måste få finnas bör väl alla upplevelser göra likaså? Ugly and vengeful är så utmattande. Öronbedövande larm och intensiva trummor. Som att en andats in en orkan. Tumultartat, men du känner livet i dig. Faktiskt är det rätt poetiskt att något som är så dödsutforskande känns så levande. Och så The mysterious vanishing of Electra! Det vackra blandas med fasansfulla toner som får märgen att vecka sig. Till och med tystnaden i mellanrummen har sin plats och när allt är över är en fullkomligen urblåst. Begravda i ett rytmiskt jordskred med ettriga falsetter och kontrollerat mässande suger hon ut det sista syret ur publikkroppen.

Anna von Hausswolff

Scen: Nöjesfabriken, Karlstad

Plus: Obehagligt men njutningsfullt

Minus: Någon svårförklarad distans

Publik: ca 200

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.