Att jämföra sig med andra

Krönikor
PUBLICERAD:
"Jag är absolut ingen bakåtsträvande farbror men jag märker allt mer att den sociala floden som forsar omkring oss ofta gör mig både mer spänd och trött." Det skriver Ismael Ataria.
Foto: Janerik Henriksson/TT
I höstas införde jag en regel i mitt liv. Jag slutade använda telefonen eller datorn efter klockan 18.00.

Jag gjorde det för att vända tillbaks efter en period av stress. Det jag då upptäckte var hur fantastiskt jag mådde under min ”Skärmfasta”. Mina kvällar blev lugna och behagliga. Jag läste böcker och pysslade istället för att scrolla mig igenom sociala flöden. Jag upptäckte också att min stressnivå sänktes avsevärt. Jag är absolut ingen bakåtsträvande farbror men jag märker allt mer att den sociala floden som forsar omkring oss ofta gör mig både mer spänd och trött.

Har ni tänkt på hur mycket vi förställer oss på nätet? Vi applicerar ett mer krystat språk i våra inlägg. Vi skriver mer broderande än vi vanligtvis talar. Vi väljer de mest fördelaktiga vinklarna och lägger filter på våra bilder för att smeta ut rynkor och spår av trötthet. Vi sopar igen varje spår av bräcklighet, städar undan vår mänsklighet. Kanske för att leva upp till vår egen grandiosa självbild? På resorna sliter vi sönder våra stackars mobilbilder mellan tummen och pekfingret. Vi förstärker solljuset och lägger mer blått i haven. Zoomar in och skär bort alla andra solstolar och glassförsäljare. Kanske för att lura folk till att tro att vi befinner oss på en egen paradisö? Vi gör det kanske för att sticka ut? Bli en unik stjärna som gnistrar lite extra på den digitala himlen. Vi putsar och fejar för att bli omtyckta och beundransvärda.

Det som stör mig med allt detta är kanske att jag sitter där i andra änden av min blå skärm och jämför alltsammans med mitt eget liv. Jag lägger ett bakplåtspapper över alla andras bilder och skissar av. Sen lägger jag denna mall över mitt eget liv. Jag granskar och jämför varje statutsuppdatering med mina egna. Om jag är lika lyckad och perfekt som vänner bredvid. Det går liksom inte längre att värja sig ifrån flödet som dagligen driver likt stora isberg. Varje dag styr jag skickligt mitt skepp runt dessa osynliga normer men såklart händer det att jag också stöter ihop med dem. Jag kan ha en riktigt fin dag och känner mig både tillfreds och nöjd över mitt liv men så händer det att jag går ut på någon av mina sociala plattformar. Kanske jag då jämför med mitt eget och vips så är mitt nyss så nöjda mående som utfluget genom fönstret. Jämförelse bor även granne med avundsjuka. En obehaglig tingest som få vill medge att de ibland känner. Jag missgynnar aldrig mina vänner framgång men handen på hjärtat så kan mitt skärmscrollande ibland väcka avundsjukan inuti mig. Det är inget jag är stolt över men det händer att jag bli avundsjuk när jag går allt för långt in i mitt jämförande.

Självklart ska vi fortsätta lägga ut våra bilder och fint formulerade texter. Vi kan stolt visa upp våra lyckade liv för varandra. Men glöm inte bort att ta alltsammans med en nypa salt. Du vet aldrig sanningen bakom dina vänners flöde. Kanske är den som lägger upp alla fixade selfies den som är mest osäker på sig själv? Kanske är det lyckliga familjekortet din vän la upp det ENDA kortet där barnen faktiskt inte grinade och skrek? Kanske smakade den där raw-salladen gammal skosula? Sanningen är att våra liv är långt ifrån perfekta och att hela tiden jämföra sig med andra är spill med dyrbar tid. Livet är inte alltid perfekt och det behöver inte vara det. Till sist är vi alla ibland lika vilsna, misslyckade och bräckliga. Vi är alla kantstötta stjärnor som tindrar lika vackert på den digitala himlen.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.