Ensidig kärnvapenrapport missar målet

Debatt
PUBLICERAD:

I januari presenterade Lars-Erik Lundin sin rapport om en svensk anslutning till FN:s konvention om kärnvapenförbud. Regeringen syfte med utredningen var att få en grundlig analys av konventionen innan Sverige skriver under. Vi menar att Lundins rapport missar målet.

"Lars-Erik Lundins rapport brister i antaganden och tillvägagångssätt", anser debattskribenterna
Foto: Jessica Gow/TT

Istället för att sakligt redogöra för argument för och emot Sveriges anslutning till FN:s kärnvapenkonvention presenterar Lundin en vinklad rapport som genomgående argumenterar emot konventionen. Flera av slutsatserna bygger på antaganden utan källhänvisning eller motivering. Rapporten innehåller såväl sakfel som missförstånd.

Nyligen lämnade USA och Ryssland det så kallade INF-avtalet om medeldistansrobotar, från 1987. Vi kan nu vänta oss upprustning med risk för att kärnvapenhotet i Europa ökar. USA:s och Rysslands utveckling av mer ”användbara” kärnvapen gör det mer sannolikt att kärnvapen kommer att användas. Men Lundin diskuterar knappt de ökade riskerna kring kärnvapen eller de humanitära konsekvenser som följer om massförstörelsevapen används. Även ett begränsat kärnvapenkrig skulle medföra en humanitär katastrof med förödande följder för hälsa, miljö och klimat. Det är mycket olyckligt att Lundin anlägger snävare perspektiv än den svenska försvarsberedningens rapporter och Sveriges nationella säkerhetsstrategi.

Lundins rapport kritiserar FN:s kärnvapenkonvention på oklara grunder. Vi vill belysa ett par av flera fall då rapporten ger en missvisande bild av avtalet och internationell rätt.

Lundin tycker att konventionen har för svaga verifikationsmekanismer för att kontrollera att avtalet följs. Vi menar att detta är en felaktig kritik. Konventionen kräver samma eller högre verifikationsmekanismer som icke-spridningsavtalet NPT, en internationell hörnsten inom kärnvapennedrustning med 191 medlemsstater.

Vidare menar Lundin att konventionens utformning och avsaknad av definitioner av kärnvapen förhindrar samarbeten med tex. USA och Nato. Men det finns redan en praxis, en gemensam förståelse i internationell rätt när det gäller att definiera kärnvapen. Sådan praxis används inom icke-spridningsavtalet idag. En svensk anslutning till konventionen skulle inte hindra militär samverkan eftersom Sverige varken idag eller i framtiden vill delta i samarbete som involverar massförstörelsevapen.

Lundin föreslår att Sverige ska stå utanför konventionen och invänta att den utvecklas i en riktning som Sverige önskar. Så fungerar inte internationell rätt. För att kunna påverka måste Sverige gå med och delta i förhandlingar där de olika villkoren i avtalet diskuteras och uttolkas.

Lars-Erik Lundins rapport brister i antaganden och tillvägagångssätt. Därtill förbiser den fundamentalt det hot som kärnvapen utgör ur ett humanitärt perspektiv. Det är mycket välkommet att regeringen nu inbjudit civilsamhällets organisationer att formellt ge sina yttranden i frågan. Vi ser med tillförsikt fram emot att Sverige ställer sig på rätt sida av historien och snarast ansluter sig till det historiska FN-förbudet mot kärnvapen, det värsta massförstörelsevapen människan skapat.

Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet

Josefin Lind, generalsekreterare Svenska Läkare mot Kärnvapen

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.