Satsa på stiligt fartyg istället

Insändare
PUBLICERAD:

Jag tillhör den del av Karlstads befolkning som tyckte att ”Båten” (eller mera korrekt: pråmen), nära Älvgatan i centrala Karlstad, var tämligen anskrämlig där den stod förankrad vid sin kajplats.

Foto: Peter Bäcker

Före Restaurang Pråmens kajplacering vid residensparken, så fanns där på denna plats - sedan 1964 - en riktig träbåt med vackra linjer. Det var en äkta segelskuta! Jag tror att denna båt hette ”Kaffe-Skutan”, vilken fram till 1971 bedrev både kafé- och pubverksamhet vid kajplatsen.

Pråmen däremot var nog tidigare, enligt min gissning, ett flytetyg som man yrkesmässigt bogserade fram mycket tunga laster (t.ex. sand, sten eller sopor) utefter t.ex. älvar eller vissa farleder och därför hade den, för just detta sitt ursprungliga ändamål, sin speciella skrovdesign, med bl.a. avsaknad av eget framdrivningsmaskineri (det mest vanliga fallet för pråmar).

Att man på ”Båten” - i senare tid - bultade fast en sorts trästock i fören, i mening att denna skulle föreställa ett segelfartygs bogspröt, innebar ju inte att pråmen därmed fick ett segelfartygs sköna linjer.

Kanske var det påmålade namnet: ”Båten” ett försök av ägarna att få allmänheten att inte längre uppfatta flytetyget för vad det egentligen var, nämligen en pråm (en svartmålad plåtcontainer!) endast avsedd för bogsering av tunga laster utefter floder och i farleder inomskärs.

För något år sedan var jag i kontakt med Karlstads kommun om både ”Båten” och om ”Timmys Gatukök”, där den senare för övrigt är byggd med ett märkligt överhäng utöver kajkanten i detta mycket centrala och känsliga parkområde bakom pråmens ankringsplats.

Jag undrade då hur båda dessa trista företeelser i stadsmiljön hade fått lov att placeras så centralt i Karlstads vackraste och mest exklusiva plats nedanom residensparken, dvs. i detta kulturminnesmärkta område, där man bl.a. rest en minnestavla över den gamla hamnen. Nämnda minnestavla var f.ö. då - vid det aktuella tillfället – helt omgiven av åtskilliga av renhållningsverkets gröna soptunnor i plast.

Man kunde redan då lätt konstatera tydlig gravrost utefter vattenlinjen på ”Båten”, dvs. på denna då flytande svarta plåtcontainern.

I Sjölagen 1994:1009, 6 kap. 1§ anges att fartygets befälhavare har skyldighet att hålla sitt fartyg i sjövärdigt skick, vilket ju rimligen borde inbegripa någon form av skyldighet att dennes fartyg måste kunna tas upp på varv för bl.a. regelbundna skrovbesiktningar och skrovunderhåll.

Det någon tillfrågad S-politiker då uttalade, var att pråmen (pga. sina höga påbyggnader) inte längre kunde flyttas, eftersom den inte kunde gå fri under stadens broar.

Därför har pråmen fortsatt att stå förankrad i årtionden på sin kajplats nedom residensparken, varvid den tidigare iakttagna korrosionen vid vattenlinjen, säkerligen fortskridit helt ohejdat och nu kanske gett upphov till total genomrostning, dvs. sannolikt kanske rosthål rätt igenom stålskrovet.

Det skall bli mycket intressant att senare få reda på pråmens verkliga haveriorsak.

Om pråmen-restaurangen; ”Båten”, senare får en ersättare i Klarälven vid residensparken (väldigt gärna det!), så hoppas jag att det i så fall - denna gång! - blir ett äkta och stiligt restaurangfartyg, som med sina riktiga fartygslinjer kan smycka sin plats nedanför residensparken.

Lars Wennström

”Navigare necesse est”

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.