Finns det ett liv efter Jan?

Ledare
PUBLICERAD:

Det var ingen högoddsare att Jan Björklund skulle kasta in handduken. Efter tolv år som ledare för Liberalerna lämnar han ett splittrat parti med usla opinionssiffror och en osäker framtid. Finns det ett liv efter Jan?

Efter tolv år som Liberalernas partiledare meddelar Jan Björklund att han inte ställer upp till omval vid partiets landsmöte i november.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Hans företrädare gjorde succé när de hade tillträtt. Westerbergeffekten förde Bengt Westerberg och dåvarande Folkpartiet till 14,2 procent i valet 1985. Lars Leijonborg blev ”Leijonkungen” att ha vänt vinden de sista veckorna före valet 2002 och landade på 13,4 procent.

För Jan Björklund har det varit en långsam rutschbana utför. Nu ligger partiet under fyra procent i flera opinionsmätningar och med SVT/Novus slog partiet nytt bottenrekord med 2,7 procent.

Namnbytet 2015 från Folkpartiet till Liberalerna hjälpte inte. Det hade antagligen varit bättre om de hade behållit namnet och bytt partiledare redan då i stället.

Att han varit ett sänke för Liberalerna går att leva med. Det är svårare att smälta att han också sänkte den svenska skolan under sina år som skol- och utbildningsminister.

Han har byggt hela sina politiska karriär på att förtala och förminska den svenska skolan och lärarkåren. Exmilitären skulle göra upp med ”snällismen” och ställde krav. Men det blev tyvärr fel krav och fel åtgärder i hans kamp mot det han kallade ”flumskolan”.

Han har konsekvent vägrat att lyssna på de pedagogiska experterna och beprövad erfarenhet. Han genomdrev okloka förändringar som att ta bort högskolebehörigheten för yrkesprogrammen. Löftena om en kunskapsskola som fostrar Nobelpristagare har inte infriats. Kepsförbud och tidiga betyg hjälpte inte.

I stället sjönk resultaten och klyftorna växte mellan elever och skolor. Den likvärdiga skolan blev inte alls likvärdig. Motivationen dalade, uppgivenheten spred sig och avhoppen från lärarutbildningar och lärarjobben ökade.

Det gjorde också att Liberalerna tappade en stor del av sina tidigare kärnväljarna bland lärarna. Förr fanns nästan ett likhetstecken mellan Folkpartiet och skollärarna, det finns inte längre.

Nu ska en efterträdare vaskas fram och det som väntar liknar mest ett kamikazeuppdrag. Den som tar över ska först ena ett djupt splittrat parti, sedan hitta rätt riktning i trängseln i mitten av svensk politik och slutligen rädda partiet kvar i riksdagen 2022.

Det blir inte lätt. Centerledaren Annie Lööf har seglat upp som den ”riktiga” liberalen och vem kan utmana henne? Finns det plats för två liberala partier?

Två saker ska Jan Björklund ändå hedras för. Han har varit rak och ärlig i debatter och inte tagit till några skamgrepp. Sist men inte minst har han varit väldigt tydlig i synen på Sverigedemokraterna. Ett parti med rötterna i nynazismen ska inte få ett avgörande inflytande i Sveriges riksdag, lovade Björklund sina adopterade söner och det löftet stod han fast vid när han valde att samarbeta med Socialdemokraterna.

Det är bara att hoppas på att hans efterträdare har samma syn på de konservativa högernationalisterna. I bästa fall kan det bli en återkomst för en mjukare socialliberal politik. I värsta fall fritt spelrum för antiliberala mörkblå krafter.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.