Varför agerar inte regeringen i konflikten?

Debatt
PUBLICERAD:
Foto: Heiko, Junge
Idag är det samernas nationaldag och vi kan konstatera, att gruvbolagens ekonomiska intressen står emot stora naturvärden och samernas kulturella livsform.

Statens geologiska undersökningar, SGU, anser att det är möjligt att öka antalet gruvor i Sverige; privat eller statligt ägda; från 16 till 50 fram till år 2030. Av de idag 10 nya planerade gruvorna ligger 9 i renbetesland. 4 av dessa ligger dessutom i det som staten pekat ut som speciella riksintresseområden för renskötsel. I dagsläget ligger 5 gruvärenden på regeringens bord efter lokala tvister. En av dessa dagsaktuella konflikter mellan gruvbolagens och samernas intressen gäller exploateringen av en gruva i Jokkmokks kommun. En kommun som till ytan är närmare dubbelt så stor som Skåne.

Under den nu pågående tillståndsprocessen argumenterar gruvbolaget Beowulf Mining för att en gruva i Gállok(samiska)/Kallak skulle gagna medborgarna i Jokkmokk. Huvudargumentet är, att bolagets Kallak-gruva kommer att skapa ett stort antal arbetstillfällen i kommunen. Företaget menar, att de egna utvärderingarna kommit fram till att Kallok-gruvan inte skulle påverka vare sig samiska kulturella intressen eller renskötseln.

Denna hållning och inriktning från gruvbolaget står i direkt motsatsställning till naturvårdsorganisationernas och samernas uppfattningar. Stora delar av Jokkmokks kommun är nationalpark eller naturreservat. Sarek och Padjelanta är två av dom. Gruvexploateringens närhet till världsarvet Laponia och åretruntmarkerna hotar den gamla skogen och urfolkens rättigheter. Prospekteringsbolaget Beowulf Minings ambition att bryta järnmalm i öppet dagbrott i Gállok väster om Jokkmokk, i ett område av stor betydelse för renskötseln i Jåhkågasska tjiellde, där många mindre lokala markägare äger skog och där närområdets sista gammelskog finns, är ett direkt hot mot stora naturvärden och samernas verksamheter. Det är av intresse för hela samhället att de gamla skogarna med sin artrikedom får finnas kvar, precis på samma sätt som det är av intresse för mänskligheten att kulturer, likt samernas som eftersträvar ett för naturen skonsamt och hållbart näringsfång, får finnas kvar.

Det privatägda bolaget Beowulf Minings har, som alla aktiebolag, syftet att dra in pengar till aktieägarna och i detta fall under en planerad kort drifttid. Detta står emot de stora värden som nu hotas. För Beowolfs kortsiktiga vinst kan långsiktiga möjligheter för kommunen komma att undergrävas. Det är ett övergripande problem att starka ekonomiska intressen tar sig tolkningsföreträde och berättar vad minoriteter, urfolk och små näringar tål. Blir det en gruva kommer flera renägarfamiljer tvingas att sluta och då har gruvbolaget erbjudit ekonomisk kompensation, men skall samernas traditionella näring och livsform överleva hjälper inte detta. Renar kan inte äta pengar. Gruvexploateringen kommer att påverka hela Jokkmokk och den breda samiska kulturen är en stor del av kommunens identitet. Kommunen kan dock inte besluta om gruvnäringen, den frågan ligger nu hos Regeringen efter att Länsstyrelsen sagt Nej! till exploateringen med hänsyn till rennäringen.

Trovärdighet på spel

Den svenska statens trovärdighet i förhållande till urfolkets rättigheter och centrala naturvärden står på spel. Kommer den svenska regeringen att bidra till att gruvbolaget förstör urgamla samiska marker för kortsiktiga vinstintressen? Kommer regeringen att ge klartecken till en gruva, som hotar att förstöra stora tillgångar på vatten?

Samerna och naturvårdsaktiva har från första stund påpekat att dagbrott kommer att ge allvarlig påverkan på renskötseln och kulturen. Vi vet idag, att de moderna gruvorna i Blaiken, Svärtträsk och Kaunisvaara inte varit hållbara.

Vi vet idag, när vi har facit i hand, att de projekten inte var vare sig miljömässigt eller ekonomiskt hållbara. Varför negligerar man denna kunskap? Den svenska regeringen stödjer och arbetar med urfolksrättigheter runt om i världen genom SIDA:s bistånd, men när det gäller det egna urfolket, samerna, är man inte i närheten. I närmare 30 år har svenska regeringar av olika färg undvikit att ratificera FN:s konvention om urfolkens rättigheter, ILO 169. Den konvention, som Sverige var med att ta fram inom FN när den antogs 1989, har man ännu inte lagstadgat. Det handlar om den avgörande frågan om urfolkens rätt till mark – samernas äganderätt och besittningsrätt till den mark de traditionellt haft tillträde till för sin utkomst och traditionella verksamhet. Regeringens mineralpolitik har skapat en direkt konflikt med Sametinget och Svenska Samernas Riksförbund, som anser att inga nya gruvor skall etableras innan Sverige har ratificerat FN:s konvention om urfolkens rättigheter. En rakryggad hållning från regeringen vore att avsluta tillståndsprocessen för Beowolf Mining och därmed försvara centrala naturvårdsintressen och freda samernas marker… och därefter äntligen lägga fram propositionen om ratificeringen av ILO 169 till ett positivt stödjande beslut i Riksdagen.

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.