Jag överlevde längdskidspåren

Krönikor
PUBLICERAD:
Nu efter nyår försöker jag ta min hälsa på allvar. Jag fortsätter cykla och har återupptagit kvällssimningen i badhuset på onsdagar. Förra helgen gav jag mig till och med ut i längdskidspåren igen.

Jag köpte längdskidor för flera år sedan. De har stått oanvända sedan dess. Jag har haft varken orken eller vädret på min sida. Därför blev jag sugen på att testa dem och gav mig iväg till Hultets anläggning.

Då var väldigt lite snö och de hade inte kunnat köra med skotern än. Så det var inte optimalt att ge sig i väg där, när det var 20-30 år sedan jag stod på laggar senast. Så jag vurpade över 10 gånger med dålig balans och vana. Dessutom blåste det kallt och jag frös när jag nästan inte fick på mig pjäxorna.

Väl tillbaka hade jag ont överallt och var trots kylan sjösvett av ansträngningen. “Aldrig mer!”, sa jag till min fru som knappt var ansträngd.

Nu en dryg vecka senare är jag trots allt sugen igen. Det tar ett tag att få tillbaka rutinen och väntar jag på bra spår är det enklare för en gröngöling som mig. Nu har jag i alla fall inhandlat ett skohorn till pjäxorna.

Just nu blir jag också sjösvett av minsta ansträngning. En segdragen förkylning tog musten ur mig. Men snart!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.