Utmanande och stor litteratur

Böcker
PUBLICERAD:
Den danska författaren Josefine Klougart hör till den nya generationen danska författare .
Foto: OLA TORKELSSON / TT
Bokrecension

Josefine Klougart

New Forest
(Albert Bonniers Förlag)

Den unga danska författaren Klougarts femte roman kommer på svenska och hon fortsätter kasta ut läsaren på planlösa resor i oländig terräng. Då gör man bäst i att släppa kontrollen och bara åka med. New Forest är en nationalpark i England, ett område som romanens tre olika huvudkaraktärer är knutna till. I omväxlande första och tredje person möter vi en flicka till häst, en ung kvinna i en kärleksrelation på upphällningen och en äldre kvinna som vårdar sin döende man. Deras liv pågår parallellt eller kronologiskt, eller så är de samma person, eller så ska man tillämpa en icke-linjär tidsuppfattning. Platsen är mytologisk men inte desto mindre verklig och som jag förstår det är det den som binder ihop det hela. Men med Josefine Klougart kan man aldrig vara säker. Det är symptomatiskt att recensenterna sällan är överens om ens den mest centrala handlingen i hennes böcker, om karaktärerna dog eller inte, vem huvudpersonen alls var. I New Forest har hon dessutom släppt alla omfångsmässiga konventioner och låtit historien svämma över till 680 sidor med en svår kapitelindelning.

Som om detta inte vore nog händer det mycket lite. Det inre livet är i fokus och texten är full av reflektioner och värderingar, och Klougart kan här mäta sig med vilken gammal vis filosof som helst. Hennes språkkänslighet och sinne för detaljer är på en nivå där läsningen nästan blir utmattande. Klougart har en egen estetik där de oväntade, våldsamma liknelserna och den orimliga bildtätheten är något av ett signum. Den inre och den yttre världen speglar sig hela tiden i varandra, något som gör sig särskilt bra till det enda tydliga övergripande temat, det vill säga människans enorma ensamhet.

Utgivningen ingår i Bonniers fina Panache-serie och här prickar de verkligen in sitt kriterium om utmanande litteratur. Därmed inte sagt att man ska låta sig avskräckas. Språkets skönhet är svindlande, omslaget och layouten är strålande vacker, översättaren Johanne Lykke Holm är minutiös i sin exakthet och för en gångs skull lägger jag märke till inte bara texten utan helheten i det konstverk boken är.