Håna inte de varslade

Ledare
PUBLICERAD:

Samtidigt som partiledarna stod i riksdagen och debatterade bland annat om vikten av utbildning i kampen mot arbetslöshet varslades var tredje anställd på Arbetsförmedlingen om uppsägning. 4500 personer över hela landet.

4 500 varslas på Arbetsförmedlingen och möts av hån i sociala medier.
Foto: MARKO SÄÄVÄLÄ/TT

De inom AF som får behålla jobbet får genom M/KD-budgeten som röstades fram i december dessutom 4,5 miljarder kronor mindre för programinsatser för arbetssökande – och förväntas till på köpet reformera hela verksamheten från grunden enligt överenskommelsen mellan regeringen, Centern och Liberalerna. I den föreslås bland annat att matchningsarbetet flyttas över på privata aktörer.

Minnet är kort och det är trots allt tio år sedan i år som den dåvarande borgerliga regeringen sjösatte en satsning på privata jobbcoacher som man räknade med skulle göra ett mycket bättre jobb med att få arbetslösa i arbete än Arbetsförmedlingen.

Men för att så här ett decennium påminna: alla utvärderingar av jobbcoachreformen visade att det inte blev så.

Att få hjälp av en jobbcoach försämrade till och med förutsättningarna för ett nytt jobb.

De enda som några år efter satsningen var fortsatt lyriska över en misslyckad jobbcoachsatsning var jobbcoachningsföretagen själva som hämtade hem vinstmarginaler på 20-30 procent på sin skattefinansierade verksamhet.

Jo då, och nu ska vi privatisera verksamhet igen och centerpartister och liberaler kan inte tygla sin glädje – tros att vi redan i förväg fattar vilka de enda vinnarna blir.

Och vad blir kvar hos Arbetsförmedlingen? Hur ser uppdraget ut nästa år när miljarder i programinsatser försvunnit?

Vilka som drabbas hårdast är enkelt att se. AF:s viktigaste uppgift är ju inte att tillhandahålla en platsbank för helt vanliga arbetssökande som har utbildningen och erfarenheten att på egen hand söka och få jobb inom några månader. Dessa arbetssökande klarar sig alldeles säkert.

Men alla de andra då? De som behöver extra stöd för att rustas för arbetsmarknaden? De nyanlända, de med rehabiliteringsbehov, de funktionsnedsatta, de som måste omskolas, de långtidsarbetslösa - vilket stöd finns kvar för dem?

Det här borde förstås vara vad vi pratar om nu. Är de här grupperna med den förda politiken bortdömda från arbetsmarknaden. Får de nöja sig med att slåss och lönepruta sig till de där ”enkla jobben” högern trånar efter?

Men istället får vi nåt annat. När både lokal- och riksmedier rapporterar om varslet fylls kommentarsfälten i sociala medier huvudsakligen av ivrigt påhejat hån av de som nu riskerar att bli av med jobbet.

De varslade jobbar på en ”totalt menlös myndighet”, ”nu får de känna hur det känns”, ”jag hoppas dom jagas som vi andra”. Man kallar Arbetsförmedlingen en ”gestapomyndighet”. Man gottar sig i andras olycka.

Alldeles oavsett vad man tycker om Arbetsförmedlingen borde man hålla sig för god för sånt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.