När nattningen ger existentiell ångest

Krönikor
PUBLICERAD:

Prinsessan Madeleine har tydligen skrivit en barnbok. Det fick mig att tänka på våra lässtunder innan läggning hemma just nu.

På treåringens nattygsbord ligger för tillfället värmländske författaren Per Gustavssons "Prinsessans rockband", klassikern "Petter och hans fyra getter" av Einar Norelius och en bok med frågor och svar om rymden för barn.

Och just frågor blir det väldigt många – men tyvärr inte särskilt bra (eller tillräckliga) svar. Det är tydligt att sonen har någon slags skräckblandad nyfikenhet inför allt som har att göra med döden, odöda och sådant som gett upphov till existentiell ångest för fler än en sedan de gamla grekerna.

Finns det levande "skilett"? Både ja och nej.

Finns det "skilett" som spelar trummor? Nja.

Det längsta av kvällarnas samtal kretsar kring versen: "Utför berget ramla trollet, och gick sönder helt och hållet."

Men hur det ser ut när trollet spricker och om det kom blod har jag dålig koll på. Och försöker istället flytta sonens fokus till vad fantastiskt glatt det blir när stackars Petter förenas med sina oskadda getter.

Lika lite kan jag förklara varför människor tyckte att det var rätt att offra rymdhunden Lajka 1957.

Det är inte för inte som jag känner viss bävan inför vad jag egentligen ska kunna svara på alla ”varför?” och ”vad hände sen?” som säkerligen kommer i samband med snäppen värre "Bröderna Lejonhjärta" och "Sunnanäng".

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.