En bagladys bekännelser

Krönikor
PUBLICERAD:
Foto: Bertil Enevåg Ericson / TT
På ett par turer skåpar jag hem käk för bortåt en tusenlapp. Alldeles gratis och enligt förståsigpåarna helt lagligt.
Undertecknad tant har prövat dumpstring – att leta slängd mat i livsmedelsaffärernas sopor, en synnerligen passande sysselsättning för en fattigpensionär…

Eller kanske inte för just denna fattigpensionär - ett svenskt ord för dumpstring är ”containerdykare” och den som sett mig i modern tid vet att det troligen vore fatalt om jag hoppade ner i en container… jag kom nog inte upp igen utan brandkårshjälp.

Men efter att ha besökt Grums bibliotek i höstas och lyssnat på journalisten Andreas Jakobssons föredrag om boken ”Svinnlandet” som berättade om det enorma slöseriet i mathanteringen blev jag både upprörd och nyfiken. Andreas Jakobsson hävdar i sin bok att han under två år dumpstrat mat för ca 150 000 kronor. Och att antalet ton livsmedel som gick till spillo i Sverige 2014 var ca tre miljoner ton.

Inspirerad rekar jag på hemvägen runt butiker i Karlstad, inte så lättdumpstrat minsann, de flesta verkar ha låsta soprum eller sina containrar bakom staket. Och även om det alltså inte är förbjudet att hämta mat ur sopor så är det förbjudet att göra intrång eller bryta upp lås.

Dessutom är tant trött på kvällarna och dumpstring ska ske efter butikernas stängning då även personalen hunnit lämna stället. Så projektet blir lagt på is.

Men nu blev det trettondagsafton och tant är på kalas och klockan har hunnit bli efter midnatt, så nu kan det prövas. Letade upp en tidigare rekad affär med tunnor istället för container och... soptunnorna var fulla! Jag gläntade på en påse och upptäckte en massa äpplen, hämtade diskhandskar och en påse i bilen och plockade ut äpplen och apelsiner och bananer... Andreas Jakobbson hade berättat att affärerna kastar sådant som säljs i nät om bara en av frukterna blivit dålig – så jag plockade en hel del apelsiner och några citroner ur just sådana kastade nät... sen kollade jag en plastsäck och upptäckte att den var full med smörgåsmat och andra charkprodukter. Den tog jag med hem och där var t o m en tvåkilos okokt julskinka! De hade alltså "bäst före" den 4 jan och detta var ju efter midnatt den femte... inget fel på någonting.

Jag blev lite chockad tror jag, visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Jag gick inte alls igenom de här soptunnorna ordentligt, jag tog bara överst i två behållare men jag blev så väldigt ställd på något sätt av att se en hel sopsäck med pastrami, basturökt skinka m.m. Det är ironiskt att jag som främst av klimatskäl satsat på vegetariskt julbord nu fick koka en tvåkilos julskinka... men detta blev också klimatskäl, livsmedelssvinnet är angeläget att minska på och nu var det åtminstone en gris som inte dött förgäves. Men det känns orimligt att jag tjänar på att vara klimatsmart, jag får ju gratis mat. Det är så konstigt, affärerna kan inte ge bort utgången mat – skänker de den ex till ett härbärge skulle det bli ett himla liv "jasså hemlösa ska äta det som inte duger åt andra" de kan av samma skäl inte heller laga mat av utgångna produkter - annars är det ju flera affärer som minskar svinnet genom att göra just det, men då gäller det mat med kort datum, går det över tiden går det inte.

Alltihopa är verkligen absurt men det hindrar inte att jag känner mig som en snyltare för att jag hämtar hem det som annars kastas. Jag medger att jag skäms av oklar anledning, därför är nog detta bortåt den modigaste krönika jag skrivit. Samtidigt som jag är rätt stolt över att jag vågade för det var väldigt läskigt.

Ett par turer senare är jag rutinerad – och kräsen. Lämnar mat som är helt okej men som jag inte gärna äter, som färdig potatissallad och liknande klägg-produkter. Projektet ser ändå ut att ges upp, det passar min dygnsrytm alldeles för dåligt att vara ute och härja på nätterna och klimatargumentet jag så tappert försöker gömma min gratisätargrej bakom är ihåligt för jag tar ju så himla lite i förhållande till vad som kastas. Jag kan hitta andra sätt att göra en insats som inte är lika motbjudande och jobbiga (det är inte aptitligt att gräva i gammal prinskorv om man säger…)

Men det som sitter kvar är upprördheten över hur mycket som måste slängas, att se det på riktigt är … för jävligt! Därför skriver jag den här krönikan och manar som vanligt läsaren att skaffa mer kunskap. Som näringslivsreporter skrev jag om handlare som på olika sätt försökte minska svinnet och vore jag nu politiker skulle jag be att få göra studiebesök i handlarnas soprum efter stängningsdags och sedan starta dialogen om vad som är möjligt att göra som gynnar både producenter, förädlare, försäljare och konsumenter.

Tips för mindre hemsvinn:

1. Ta bäst-före-datum med en nypa salt, det är för det mesta god mariginal på det. OBS, inte sista förbrukningsdag, överskrivs det ska man inte äta, men för bäst-före är det lukta och smaka som avgör.

2. Håll koll i kylen. Se till att placera mat så att inte burkar glöms bort längst in tills de kommer utkrypande själva…planera utifrån det som finns.

3. Planera och ta fram recept i förväg och handla organiserat.

4. Grytor, soppa, pizza och omelett är mat som man kan stoppa det mesta i, lär du dig dessutom att krydda varierat kan du få en gourmetmåltid.

5. Plantera kryddväxter. Färska kryddor är goda men leder lätt till svinn. Köp i kruka och plantera efter att du klippt ner så har du snart en egen kryddträdgård i fönstret.

Eget tillägg för dig som impulsköper godis eller annat som inte står på listan: Ge dig själv tillåtelse att köpa - men först ska du betala ordinarie varor och gå ut med dem till bilen. Sedan får du gå in igen och impulshandla…

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.