Få tillgång till plus - endast 1 krona första månaden

Lunch, middag och kvällsmat

Krönikor
PUBLICERAD:

Innan du läser vidare, ta en sekund och fundera på följande fråga: Är du en person som äter lunch och middag, eller är du en person som äter middag och kvällsmat? Och vad säger det i så fall om dig?

Jag är den senare typen av person. Jag är uppväxt i ett hem där vi åt middag när solen stod som högst och kvällsmat medan mörkret sänkte sig. Men jag har insett att alla omkring mig inte är det och det har fått mig att fundera på ett och annat eftersom jag är en sådan som funderar på konstiga saker.

Utan att lägga någon som helst värdering i någonting alls vill jag ändå inleda med att konstatera att det är konstigt att äta middag på kvällen. Varför? Jo, av den oerhört enkla anledningen att vi har något som kallas förmiddag och något annat som kallas eftermiddag – däremellan borde middagen placeras. Ungefär som vi har halvtid mellan första och andra halvlek i fotboll.

Men någonstans på vägen har det gått fel. Sverige har till exempel en tidigare förbundskapten (!) i fotboll (!!) som alltid kallade halvtid för halvlek – och så kunde vi tydligen inte ha det eftersom vi bytte ut honom. Men det var inte det som krönikan skulle handla om, det var ätandet vid dygnets olika tidpunkter.

Alltså: Lunch eller middag vid tolvsnåret? Middag eller kvällsmat vid nittontiden?

Tydligen är det så, om man ska tro de som vet (och det ska man), att ordet middag i grund och botten var en tidsangivelse i det gamla bondesamhället som sedermera kom att bli ett ord för den mat som inmundigades mitt på dagen. Ett uttryck för huvudmålet eller dagens största mål mat helt enkelt.

När industrialiseringen sen svepte över landet, nu är vi någonstans under senare delen av 1800-talet enligt vår tideräkning, började man istället äta dagens största måltid när man kom hem från jobbet – och således försköts betydelsen av ordet middag. Istället åt man det engelska lånordet lunch mitt på dagen och lunchrestauranger poppade upp som svampar ur marken.

Dessutom, vilket är värt att notera, fick man ju lunch i skolan.

Dock är det, om man ska fortsätta att tro på de som vet, inte ovanligt att man på landsbygden, där industrialiseringen helt enkelt kom senare, fortfarande kallar det mål man intar mitt på dagen för middag och att man sedan alltså äter kvällsmat på kvällen. Något som för en språkpolis ter sig fullt normalt och alldeles rätt och riktigt.

Så för att återkomma till ingressen: Vilken typ av person är du och vad säger det om dig?

Vem säger jag och vad säger det i sin tur om mig? Jag är något slags generation i förändring: Uppväxt med middag och kvällsmat hemma, men säger lunch och kvällsmat i vuxen ålder.

Middag? Det är det bara i något slags officiella sammanhang nu för tiden.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.