Tummen ner för assistansförslag

Ledare
PUBLICERAD:

Flera års försämringar av LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, har slagit hårt inte minst mot barnfamiljer. Den statliga utredning som nu läggs fram kan bli ännu ett hårt slag mot dem.

LSS-utredaren Gunilla Malmborg har lämnat sin utredning till övergångsregeringen.
Foto: Naina Helen Jåma/TT

Utredningen tillsattes 2016 med det uttalade målet att spara pengar åt staten. Kostnaderna för den personliga assistansen har ökat kraftigt sedan frihetsreformen infördes i mitten av 90-talet och landade 2017 på 28 miljarder kronor.

Regeringen tog i fjol bort kravet på besparingar, men Försäkringskassans allt hårdare bedömningar har gjort att många har mist rätten till stöd. Vittnesmålen om hur svårt sjuka barn lämnats utan personlig assistans har varit många.

Nu säger utredaren Gunilla Malmborg att hon inte föreslår några besparingar och försämringar i sin över 1 000 sidor tjocka lunta, men politiker av alla färger och företrädare för föreningar för funktionshindrade är bekymrade. Det finns tyvärr skäl att vara orolig för att det ändå landar i försämringar.

Barn under 16 år ska inte längre ha rätt till personlig assistans, utan kommunerna ska ta över ansvaret för dem genom ett slags hemtjänstliknande insatser. Det låter som ett rättsosäkert system, där vi riskerar att få 290 olika tolkningar av rätten till stöd. Det är behoven som ska avgöra och inte postadressen.

Risken finns att föräldrar inte orkar att ha sitt funktionsnedsatta barn hemma utan tvingas placera det på en institution, sådana som var vanliga innan LSS infördes. Det blir dyrare för samhället och sämre för både barn och föräldrar.

Utredningen vill begränsa möjligheterna för personer med intellektuella funktionsnedsättningar att få assistans utöver det ”praktiska”. Det riskerar att göra livet svårt till exempel för personer med autism.

En schablon som begränsar rätten till assistans till 15 timmar i veckan utöver tid för grundläggande behov betyder också försämringar. Många behöver betydligt mer hjälp än så. Mycket i ett vanligt liv, som toalettbesök, går inte att schemalägga.

Tage Erlander sade en gång i tiden att varje samhälle ska bedömas efter hur det behandlar sina mest utsatta. Det gäller fortfarande. Sveriges behandling av de funktionshindrade i behov av personlig assistans får inte godkänt.

Den regering som förhoppningsvis snart tillträder har en viktig uppgift att säkra att LSS inte försämras ännu mer och då är utredningen inte mycket värd. Omsorgen om de mest utsatta i samhället måste få kosta vad det kostar. De har rätt till jämlika livsvillkor.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.