Tror de på tomten också?

Ledare
PUBLICERAD:

Liberalerna står inför den avgörande striden i regeringsfrågan. Vilken falang ska vinna inbördeskriget? Vart pekar den inre kompassen hos ledamöterna i partirådet på söndag?

Partiledaren Jan Björklund har redan sagt ja till att stötta en S-ledd regering. Gör hans parti det också?
Foto: Jessica Gow/TT

Det är ett plågsamt beslut som väntar för det lilla partiet. De gick till val med Ulf Kristersson (M) som sin statsministerkandidat, men de har redan röstat nej till honom en gång. Motivet vid omröstningen i november gäller fortfarande. Ett ja till Kristersson skulle ge Sverigedemokraterna ett avgörande inflytande som vågmästare.

Så här skrev den värmländske riksdagsledamoten Arman Teimouri (L) på Facebook inför omröstningen: ”Att den tilltänkta regeringen INTE kommer bli beroende av dem är en ren och skär lögn, hur mycket KD, M och andra högerkrafter skriker om annat. VARJE vecka under fyra år kommer regeringen att få kompromissa med SD. Just detta säger vi nej till. ”

Nu är Teimouri inte lika säker längre. Han har inte bestämt sig för hur han ska rösta och han tänker inte låta SD diktera hans val. Men det är fortfarande en ren och skär lögn att skrika att en M-KD-regering inte kommer att bli beroende av SD. Så varför ändra sig?

Det har inte skett några avhopp i riksdagen som förändrat mandatställningen. 144 rödgröna ledamöter är fortfarande fler än Alliansens 143. Om borgerligheten räknar in 62 SD-mandat är dock saken klar, men det säger ju alla fyra allianspartierna att de inte ska göra.

I stället har M och KD enligt Ekoredaktionen fört samtal med C och L om en garanti om att SD inte ska få något politiskt inflytande, en slags ”anti-SD-klausul”. Det är en befängd idé som låter som ett tidigt aprilskämt, en sådan garanti skulle inte vara vatten värd. Eller har de borgerliga partiledarna börjat tro på tomten igen?

Det är en ny variant på Decemberöverenskommelsen (DÖ) de vill ha, och det blir extra bisarrt att det är KD-ledaren Ebba Busch Thor som sänkte DÖ som är med och föreslår det. Problemet den här gången är att SD enkelt kan döda ”garantin” innan den ens är testad genom att rösta nej till Ulf Kristersson.

Jimmie Åkesson säger att det ”naturligtvis inte är rimligt att SD släpper fram en statsminister som aktivt avser förhindra att SD-väljarna får inflytande. Det borde även övriga partier förstå”.

Ja, de borde veta att Åkesson kommer att göra livet till ett helvete för alla tänkbara statsministrar som inte lyssnar på honom, särskilt som ärkefienden Annie Lööf finns med i uppgörelsen. Det gäller så länge Åkesson har vågmästarrollen.

Den lär han ha även om Centerns och Liberalernas velande leder fram till ett extra val i april. Det finns i nuläget ett sätt att undvika att SD får avgörande inflytande och det är att släppa fram Stefan Löfven som statsminister.

Nej, en S-ledd regering är inte Liberalernas förstahandsalternativ, men de var beredda att släppa fram en sådan redan i december. Inget har förändrats i sak sedan dess, mer än M-KD:s tokiga idé om en anti-SD-klausul. Följer Liberalerna sin liberala kompass bör de därför släppa fram Stefan Löfven .

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.