Världen behöver inte nya murar

Ledare
PUBLICERAD:
I år är det 30 år sedan Berlinmuren föll och historia skrevs. Men löftena om frihet och demokrati har inte hållit fullt ut. Nu byggs nya murar och de mänskliga rättigheterna inskränks.
Foto: LIONEL CIRONNEAU
I år är det 30 år sedan Berlinmuren föll och kommunismen kollapsade. Det var en välsignelse, men det blev inte den liberala demokratins slutgiltiga seger. Kampen fortsätter, inte minst bakom den forna järnridån.

På DN:s ledarsida skriver Mattias Svensson nostalgiskt om 1989 och längtar efter en repris. Han är trött på att SVT och andra kramat ur allt som gått ur 68-rörelsens socialistiska uppror under fjolåret. Nu vill han se en tv-serie om 1989 där moderata studenter startar piratradio och säljer drinkar i protest mot det statliga monopolen. Ja, varför inte om det kan roa någon?

Euforin över murens och sovjetdiktaturens fall 1989 visste inga gränser. Glasnost och perestrojka hade banat väg för många miljoner människors frihet.

Amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama förkunnade till och med historiens slut och den liberala demokratins slutgiltiga seger. Han har sedermera fått revidera och ge upp sin teori. Nu betraktar han murbyggande president Trump som det största hotet någonsin mot USA:s demokrati, och han varnade redan på 90-talet för framväxande nationalism och religiös fundamentalism.

De positiva tongångarna från det postsovjetiska 90-talet går nu mer i moll. Under Vladimir Putins tid har paranoian och storhetsvansinnet fått fäste igen i Ryssland. Landet uppträder allt mer aggressivt och drar sig inte för att undergräva demokratin i väst genom påverkanskampanjer i samband med val.

Oliktänkande förföljs och spärras in. En ny patriotisk historia skrivs. I den är det förbjudet att granska hänsynslösa massmördaren Josef Stalins utrensningar eller att tala om att Sovjet stred på samma sida som Hitlers Tyskland under andra världskrigets två första år.

I Ungern pågår samma historierevision under premiärminister Viktor Orbáns ledning. Han vill ha en illiberal demokrati och i den ska historieskrivningen passa makten och dess starka män.

I huvudstaden Budapest pågår ett ”statyernas krig”. En staty av reformkommunisten Imre Nagy har flyttats från en välbesökt plats intill parlamentet. Nagy var hjälten som ledde revolten mot Sovjet 1956, som slogs ner brutalt av sovjetisk militär. Nagy avrättades två år senare, men efter murens fall återupprättades hans minne. Nu marginaliseras han igen.

På platsen där statyn av Nagy stod ska staten i stället återskapa ett monument från 1930-talet, när riksföreståndaren Miklós Horthy styrde landet. Horthy var allierad med Hitler och deporterade hundratusentals judar till nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget. Nu beskrivs antisemiten och nazisternas medlöpare av Viktor Orbán som ”en exceptionell statsman”. Det är en djupt obehaglig omskrivning av historien av en ledare som gradvis urholkar demokratin.

Vare sig 1968 eller 1989 kommer tillbaka. Proletariatets diktatur är borta för gott. Hämningslös nyliberalism har också förpassats till historiens sophög. Vi befinner oss i 2019 och det som krävs nu är motstånd från alla håll mot nya murar, inskränkt nationalism och farlig religiös fanatism.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.