Den präktiges icke-löften inför nya året

Krönikor
PUBLICERAD:

Inför tolvslaget i år (förra året?) hade jag lovat att gå och lägga mig – innan tolvslaget. Det löftet höll jag inte. Men eftersom jag är en präktig typ skrev jag i alla fall i min dagbok att jag hoppas att det nya året ska fyllas av kärlek.

Enligt en undersökning som gjordes av Yougov på uppdrag av Metro i november ger faktiskt inte majoriteten av de tillfrågade några nyårslöften. Men av de som gör det är förhoppningen inför 2019 det absolut mest förutsägbara – att träna mera och få mer tid för familj.

Själv var det länge sedan jag hade något konkret nyårslöfte. De senaste åren har jag mest klappat mig själv på axeln och uppmuntrande tänkt för mig själv: "Fortsätt så, det är bra."

Jag har inte direkt några excesser jag behöver sluta med. Och ingen att göra-lista att börja bocka av. Jag ser livet som ett sådant där levande dokument. Något att jobba med och revidera efter att behoven ändras. På så vis undviker jag att bli besviken på mig själv, samtidigt som jag hela tiden tvingas tänka efter vad som egentligen funkar för mig och skruva mitt beteende därefter.

En är ju liksom skyldig sig själv och andra att ta vara på sig.

Sa jag att jag är en präktig typ?

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.